22:00
Jag vill uttrycka mig, jag vill få ner alla känslor i ord och bokstäver, jag vill få ut allt det där som kryper inuti mig, allt det där som gör så ont och får mig att vilja kräkas. Men det går inte. Det finns inga ord, det finns ingenting som kan beskriva hur det känns. Hur jag än försöker. Har lyssnat på samma låt tio gånger i rad nu och det gör nästan ondare för varje gång. Jag vill ha någon här, någon som är som han var, någon som inte säger något, någon som bara ligger där och håller om mig, någon som torkar mina tårar och låter mig vara ledsen. Någon som berättar för mig hur mina ögon ändrar färg när jag är ledsen. Någon som vet allt. Någon som jag inte behöver förklara för. Någon som älskar mig, oavsett vad. Någon som fortfarande älskar mig, trots att jag åkte. Någon som fortfarande älskar mig, trots att vi aldrig mer kommer prata med varandra nu. När det slutgiltiga hejdå har sagts. För att det var det enda som kunde göras. Men det gör inte mindre ont för det. Det gör nog mer ont.
Ibland känns det bara som att jag inte klarar en endaste sekund till. Som att jag kommer sprängas av alla känslor. Bara gå sönder. Istället byter jag låt till Jack Johnson - Angel, blundar, och låtsas att jag ligger där i sängen bredvid honom en sista gång, och han spelar den för mig. Bara en sista gång..