Noo.
Dumt, dumt. Jättedumt att jag håller på att bli sjuk. Hoppas jag bara inbillar mig.
Något som däremot inte är så dumt är att jag nu under lovet läst ut två av de tre böcker jag tänkt läsa till min uppsats. Pluspoäng till mig. Okej att jag inte läst varenda sida helt noggrant, men jag har läst det som varit nödvändigt, jag har gjort anteckningar om var i böckerna viss information finns, och nu har jag bara en bok kvar att läsa. Men den får nog vänta några timmar, för jag borde verkligen göra lite Berntuppgifter. Hur mycket det än tar emot att göra dem, när de skulle varit inne för tre veckor sen, så måste jag. Jag måste, måste, måste. Trots att jag varken kan eller vill. På det sättet ska det bli skönt att ta studenten. Slippa alla tråkiga måsten. För det finns roliga måsten, saker jag måste göra, men som jag inte alls vill skjuta upp. (Eh, nyser man lagom högt om det hörs till lägenheten under eller..? Grannen ovanför är kanske också påväg att bli sjuk..). Typ som att knaka min rygg. Det måste jag inte, men det är förbannat skönt att göra det! Eller som att träna. Det måste jag och det är vanligtvis roligt.
Vilket påminde mig om att jag borde ringa Spångas tränare idag. .. Jag skjuter nog upp det till imorgon..
Igår var en trevlig kväll också! Vi gjorde egna vårrullar som blev helt sjukt goda. I och för sig har jag aldrig ätit vårrullar föut, så jag har inte direkt något att jämföra med, men de var väldigt goda. Att vi sen var åtta stycken istället för 13 är en annan sak.. Två hade giltiga anledningar, men jag kan inte låta bli att tycka det är dålig stil att inte höra av sig alls, eller ringa någon timme innan och säga att man inte kommer.. Men det var inte jag som missade en trevlig kväll i alla fall.
Något som däremot inte är så dumt är att jag nu under lovet läst ut två av de tre böcker jag tänkt läsa till min uppsats. Pluspoäng till mig. Okej att jag inte läst varenda sida helt noggrant, men jag har läst det som varit nödvändigt, jag har gjort anteckningar om var i böckerna viss information finns, och nu har jag bara en bok kvar att läsa. Men den får nog vänta några timmar, för jag borde verkligen göra lite Berntuppgifter. Hur mycket det än tar emot att göra dem, när de skulle varit inne för tre veckor sen, så måste jag. Jag måste, måste, måste. Trots att jag varken kan eller vill. På det sättet ska det bli skönt att ta studenten. Slippa alla tråkiga måsten. För det finns roliga måsten, saker jag måste göra, men som jag inte alls vill skjuta upp. (Eh, nyser man lagom högt om det hörs till lägenheten under eller..? Grannen ovanför är kanske också påväg att bli sjuk..). Typ som att knaka min rygg. Det måste jag inte, men det är förbannat skönt att göra det! Eller som att träna. Det måste jag och det är vanligtvis roligt.
Vilket påminde mig om att jag borde ringa Spångas tränare idag. .. Jag skjuter nog upp det till imorgon..
Igår var en trevlig kväll också! Vi gjorde egna vårrullar som blev helt sjukt goda. I och för sig har jag aldrig ätit vårrullar föut, så jag har inte direkt något att jämföra med, men de var väldigt goda. Att vi sen var åtta stycken istället för 13 är en annan sak.. Två hade giltiga anledningar, men jag kan inte låta bli att tycka det är dålig stil att inte höra av sig alls, eller ringa någon timme innan och säga att man inte kommer.. Men det var inte jag som missade en trevlig kväll i alla fall.
Två dagar.
Det närmar sig nu.. Två dagar och fem timmar, sen står vi där. Antagligen lite kalla, eftersom våren vägrat infinna sig ännu, men inte nog så glada. Jag har haft så mycket annat att tänka på att premiären kommit i skymundan, det var först igår jag insåg vad som väntar. Tidigare år har jag längtat i flera veckor. Men på söndag börjar alltså resan, en resa som räcker ända till hösten och som kommer innehålla lyckorus och ilska. Jag har inte årskort i år, så kanske ska det sluta bra också.. Jag skulle vilja ha ett till 2006. Vi har kapacitet, det har vi. Spelare är det ingen brist på, men jag är fortfarande lite tveksam till hur bra backlinjen kommer hålla.. Anfall och målgörare lär inte bli några problem, men för att vinna matcher och för att vinna SM-guld krävs även en backlinje som kan hålla tätt. För Örlund är jag inte ett dugg nervös över, han kommer ha blommat ut helt i år, han kommer vara kolugn och vara den enda som kommer få spela varenda match från start ;D
Jag längtar. Söndag 30 mars, 15:00. Norra Stå. Resan kan börja.
Jag längtar. Söndag 30 mars, 15:00. Norra Stå. Resan kan börja.
Tid över.
Min dator har kraschat. Min dator är död, och den finns inte mer. Mitt sista hopp till att få tillbaka alla grejer som finns på den litar till mammas jobbarkompis man. Han är tydligen duktig på datorer. Men jag är tveksam. All musik.. Säkert 1500 låtar, helt borta. Alla worddokument, alla skolarbeten, alla tankar jag tänkt och skrivit ner i text. Allt är borta och jag är ganska ledsen för det. Folk säger att det bara är materiellt, men halva mitt liv fanns där också. MSN-konversationer som jag sparat för att det sagts fina saker, uppmuntrande kommentarer och alla sms från min gamla telefon fanns där. Och alla bilder. I och för sig brände jag över alla jag hade för typ två månader sen, men jag har tagit en del sen dess, och framförallt brände jag inte över mina mottagna filer. Fan.
Men nu har jag i alla fall tid till en massa annat, typ att plugga. Jag har insett att den vetenskapliga uppsatsen ska vara inne om en månad, och det fick fart på mig. Har läst ut en av tre böcker, och jag ska börja på den andra ikväll tänkte jag. Huh.
Imorgon blir en bra dag. Om jag kan tillåta mig själv det, vill säga.
Men nu har jag i alla fall tid till en massa annat, typ att plugga. Jag har insett att den vetenskapliga uppsatsen ska vara inne om en månad, och det fick fart på mig. Har läst ut en av tre böcker, och jag ska börja på den andra ikväll tänkte jag. Huh.
Imorgon blir en bra dag. Om jag kan tillåta mig själv det, vill säga.
.
Nu är det inte kul längre.
Grannar.
Jag tror mina grannar har något emot mig. Varför skulle de annars börja borra i väggarna klockan halv tio en dag som denna? Nu är det dödstyst. De höll liksom på i ungefär treminutersintervaller i säkert en halvtimme. Ibland var det tyst i tio minuter, och jag som låg kvar i sängen i hopp om att kanske, kanske kunna somna om, trodde det var över. Men så började de igen. Men nu har de alltså borrat klart, och det var ju bra. Det jag undrar är bara varför de var tvungna att göra det prick halv tio, när jag hade tänkt att sova i minst en timme till? Som att de ville försäkra sig om att jag skulle gå upp och göra något vettigt av min dag. Vilket jag snart ska. Om en timme ungefär, då börjar min vettiga dag! Fram till dess lovar jag att förbli ovettig.
Lasse Lindh i all sin ära,
MEN! Svensk pop är bättre. Spelningen igår var bland det sjukaste och roligaste jag varit med om! I två timmar höll de på och var konstiga och sjöng både sina egna låtar och lite random andra låtar som de kunde. Det var bara så himla bra, och man blev glad i hela kroppen. Kommer antagligen bilder i bilddagboken någon dag, och kanske en video på Infokompis. Mest för att visa vad alla som inte var där missade för något. För det gjorde de verkligen, missade något. Jag vill se mera!
(Men jag hatar att det alltid blir såhär. IGEN! Andra gången på tre dagar, och jag blir lika ledsen varje gång. För jag vet att det är på grund av mig, jag vet att det är mig ingen vill träffa, jag vet att det är mig som de väljer bort. Jag borde kanske inte ta det personligt, men jag gör det. För det är alltid jag som råkar ut för det, det är alltid jag som blir bortvald, och jag har blivit det i hela mitt liv. Jag vet att det är mig det beror på.)
(Men jag hatar att det alltid blir såhär. IGEN! Andra gången på tre dagar, och jag blir lika ledsen varje gång. För jag vet att det är på grund av mig, jag vet att det är mig ingen vill träffa, jag vet att det är mig som de väljer bort. Jag borde kanske inte ta det personligt, men jag gör det. För det är alltid jag som råkar ut för det, det är alltid jag som blir bortvald, och jag har blivit det i hela mitt liv. Jag vet att det är mig det beror på.)
Vareviga dag.
Han är bra, han den där Lasse Lindh. Det här är en fin sång, och det känns som att den är skriven till mig.
När du slagit dig blå
Och när du ramlat omkull
Den känslan att ingen förstår dig mer
Ligg då kvar, för det är okej att vara svag.
Kom kampsång, kom kärlek till dem
Som saknar någon om natten
Kom kampsång, kom längtan till dem
Som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mord och passion
Till alla de som ramlar och vandrar genom livet
På jakt efter något, men inte vet vad.
När du tappat det helt
När du släcker om natten
Och tystnaden i ditt rum
Känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska;
Allt, allting kommer bli bra.
När du slagit dig blå
Och när du ramlat omkull
Den känslan att ingen förstår dig mer
Ligg då kvar, för det är okej att vara svag.
Kom kampsång, kom kärlek till dem
Som saknar någon om natten
Kom kampsång, kom längtan till dem
Som tappat den på vägen
Kom kampsång, kom mord och passion
Till alla de som ramlar och vandrar genom livet
På jakt efter något, men inte vet vad.
När du tappat det helt
När du släcker om natten
Och tystnaden i ditt rum
Känns så stor att du inte kan andas
Blunda då hårt och viska;
Allt, allting kommer bli bra.
Många små steg.
En promenad på ungefär en och en halv timme behövdes för att ta bort irritationen över att min bror sagt fel dag till mig och jag var påväg ut till Arlanda idag istället för imorgon. Men jag kan berätta att om man börjar i Hagaparken och går i princip rakt fram så kommer man till slut till Rålis. Det gjorde jag. Sen åkte jag tunnelbana hem. Jag får ont i vänster axel när jag går länge. Det tycker jag är konstigt..
Det är mer regel än undantag nu. Att det blir såhär. Alltid alltid. Och jag blir lika frustrerad varje gång, lika arg. Någon som vill bjuda hem mig imorgon kväll? För jag kan inte vara hemma, och jag trodde jag hade någonstans att spendera kvällen. Men tydligen inte.
Det är mer regel än undantag nu. Att det blir såhär. Alltid alltid. Och jag blir lika frustrerad varje gång, lika arg. Någon som vill bjuda hem mig imorgon kväll? För jag kan inte vara hemma, och jag trodde jag hade någonstans att spendera kvällen. Men tydligen inte.
Det är vi som är motsatsen.
Jag är lite bekymrad. Visst, jag är lite av en tänkare, men ibland är det saker som får mig att fundera lite extra, som får mig att ifrågasätta min kompetens som vän. Om det ens finns något som kallas kompetens när det gäller att vara en vän. Men det måste det väl finnas, eftersom det finns dåliga vänner, då de rent logiskt inte är riktigt kompetenta att vara vänner. Men kanske inte för alla. Kanske handlar det om mer än kompetens hos en person, antagligen handlar det mer om personkemi och ömsesidig kompetens. Komplettering av varandra.
Det var inte vad jag skulle skriva om. Bekymrad var ordet, och självklart handlar det delvis om vänskap. Eller vad som är på väg att hända med en vänskap jag trodde skulle vara för evigt. En vänskap som jag tror är på väg åt fel håll, på grund av, om jag får säga det själv, min egen inkompetens att vara en bra och närvarande vän. Att jag alltid ska lyckas sabba allt på grund av det. Någon gång tycker jag väl att jag borde lära mig, men kanske är det sån jag är. Men i vilket fall, jag är bekymrad över dig. Jag kan inte sätta ord på varför, men det känns som att du glider bortåt. Och jag kan inte hantera det, jag vet inte hur jag ska göra eller hur jag ska vara för att göra det bra igen. Istället gör jag ingenting. Ingenting alls. Fast det finns så mycket jag önskade att jag gjorde. Det finns så mycket jag önskar att jag vore.
Det var inte vad jag skulle skriva om. Bekymrad var ordet, och självklart handlar det delvis om vänskap. Eller vad som är på väg att hända med en vänskap jag trodde skulle vara för evigt. En vänskap som jag tror är på väg åt fel håll, på grund av, om jag får säga det själv, min egen inkompetens att vara en bra och närvarande vän. Att jag alltid ska lyckas sabba allt på grund av det. Någon gång tycker jag väl att jag borde lära mig, men kanske är det sån jag är. Men i vilket fall, jag är bekymrad över dig. Jag kan inte sätta ord på varför, men det känns som att du glider bortåt. Och jag kan inte hantera det, jag vet inte hur jag ska göra eller hur jag ska vara för att göra det bra igen. Istället gör jag ingenting. Ingenting alls. Fast det finns så mycket jag önskade att jag gjorde. Det finns så mycket jag önskar att jag vore.
Tips.
Jag pratade med Madde på msn igår. Hon slängde på mig ett par länkar till Myspace som hon tyckte jag skulle lyssna på. Det gjorde jag mer än gärna, och jag lyssnar fortfarande. Speciellt på en av dem. Det är så oerhört fint, hennes röst är helt otrolig och jag vet inte vad jag ska säga. Jag trivs med att lyssna på de tre låtar som finns, om och om igen.. Sen att Madde ska spela fiol på hennes skiva nästa fredag är en annan femma ;D
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=335378235 Ge det en chans. Det är värt det.
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=335378235 Ge det en chans. Det är värt det.
Måndag igen.
Nu har jag flyttat tillbaka till mitt rum igen. Har haft datorn ute i vardagsrummet i snart två veckor, men nu fick det vara nog. Äntligen kan jag lyssna på vilken musik jag vill och slippa samsas med mamma hela tiden. Och så sitter jag skönare, även om soffan var ganska bekväm ibland.. ^^
Jag är så bra på att skjuta upp saker. Först tog det säkert två veckor innan jag skickade mailet, svar fick jag på ett par dagar med ett telefonnummer jag skulle ringa istället. Det var för två veckor sen nu. Har jag ringt? Näej. För nu tänker jag att det är påsk och de ska till Italien och ja. Massa anledningar har jag att inte ringa just nu. Men hade jag ringt för två veckor sen hade det ju varit lugnt, då hade jag kanske varit en del av ett nytt lag nu. Men det får vänta till efter påsk någon gång. Jag blir så trött på mig själv. Jag hade kunnat vända det här, jag hade kunnat fixat det. Men jag tror inte att jag vågar.. För det krävs en del att börja i ett nytt lag. Det krävs en hel del av mig som person och mig som fotbollsspelare. Jag måste prestera mitt yttersta i båda delar, och jag måste utmana mig själv på ett annorlunda sätt. Jag har gjort det förut, jag har börjat helt ensam i två lag, jag har promenerat in i omklädningsrum med 20 tjejer jag inte känner och satt mig bredvid en helt främmade människa och sagt hej. Jag har gjort det förut, och vad säger att jag inte ska klara det den här gången? Egentligen..?
Jag är så bra på att skjuta upp saker. Först tog det säkert två veckor innan jag skickade mailet, svar fick jag på ett par dagar med ett telefonnummer jag skulle ringa istället. Det var för två veckor sen nu. Har jag ringt? Näej. För nu tänker jag att det är påsk och de ska till Italien och ja. Massa anledningar har jag att inte ringa just nu. Men hade jag ringt för två veckor sen hade det ju varit lugnt, då hade jag kanske varit en del av ett nytt lag nu. Men det får vänta till efter påsk någon gång. Jag blir så trött på mig själv. Jag hade kunnat vända det här, jag hade kunnat fixat det. Men jag tror inte att jag vågar.. För det krävs en del att börja i ett nytt lag. Det krävs en hel del av mig som person och mig som fotbollsspelare. Jag måste prestera mitt yttersta i båda delar, och jag måste utmana mig själv på ett annorlunda sätt. Jag har gjort det förut, jag har börjat helt ensam i två lag, jag har promenerat in i omklädningsrum med 20 tjejer jag inte känner och satt mig bredvid en helt främmade människa och sagt hej. Jag har gjort det förut, och vad säger att jag inte ska klara det den här gången? Egentligen..?
Fredag.
Det finns vissa saker som glädjer mig lite extra. Som vår rektor till exempel. Jag har aldrig träffat en människa (som dessutom är rektor) som värnar så mycket om sina medmänniskor. Vi elever. Och lärarna också gissar jag. Men speciellt oss elever. Jag har aldrig träffat någon människa som visar så mycket empati som hon, trots att hon har upp till halsen med saker att göra. Hon tar sig tid, hon bryr sig om och hon ser. Jag var helt nedslagen i måndags på hennes lektion, hon märkte det då, men accepterade att jag knappt kunde prata just då. Sen, två dagar senare, möter jag henne i korridoren och får världens kram. Hon bryr sig. Jag blev extra glad idag när Felicia berättade att hon hade stannat upp för att fråga hur det var med henne som låg i en soffa. De skulle ses nästa vecka och göra upp planer.
Jag beundrar denna människa, att hon har förmågan att göra så många saker och samtidigt vara som en extra omtänksam kompis med extra mycket makt.
Inse att jag skrivit det här om min rektor... Det känns lite sjukt, men jag blev så varm i hjärtat av det Felicia berättade idag, att jag inte kunde låta bli.
Jag beundrar denna människa, att hon har förmågan att göra så många saker och samtidigt vara som en extra omtänksam kompis med extra mycket makt.
Inse att jag skrivit det här om min rektor... Det känns lite sjukt, men jag blev så varm i hjärtat av det Felicia berättade idag, att jag inte kunde låta bli.
Converse.
Jag är en Conversemänniska. Enligt mig är Converse de skönaste skorna som uppfunnits, och de snyggaste också. MEN! Jag hatar att köpa nya Converse, för nya Converse är det fulaste jag vet. De är så skrikigt vita på gummit och tyget är så rent och de bara skriker 'kom och smutsa ner mig!'. Jag köpte ett par röda igår, och idag på kvällen gick jag en promenad i regnet i hopp om att de skulle bli lite mindre vita. Vad fel jag hade. De är fortfarande lika skrikigt vita och lika röda och det är så fult att jag knappt vill ha dem på mig. Men sen, om ett par månader när de har blivit lagom slitna (i typ juli..), då kommer jag älska dem. Det är då Converse är som snyggast. Jag skulle vilja ha en affär som säljer Converse som de ser ut efter några månader. Mina svarta är lite, lite för mycket slitna, det är hål på sidorna. Men de är snygga, åh så snygga.
:)
:)
Tisdag.
Idag är en bättre dag. Jag gick upp klockan tio imorse, åt frukost med nybakt fralla som mamma hade köpt. Sen pluggade jag, åkte till biblioteket och lånade tre böcker till svensk/psykosocialtuppsatsen, åkte till återvinningen med mamma, handlade efter det. Bytte sängkläder och satte mig sen här och skrev upp massa begrepp jag ska ta upp i reflektionen till psykosocialt, vilken jag börjat med. Och klockan är bara kvart över två. Jag känner mig nöjd, och jag hoppas att jag ska orka göra klart reflektionen, det är trots allt bara att ordbajsa egentligen, ingen direkt fakta. Inte svårt. Jag kan.
Måndag.
Idag fungerade ingenting. Inuti min kropp var det kaos, och jag försökte kämpa emot. Men kroppen vann idag. Min hjärna gjorde uppror och ville inte vara med alls, och jag kunde inte göra annat än att lägga mig. Jag kunde inte göra annat än att låta hjärnan bestämma idag. Tack ändå för att ni lät mig vara. För att ni inte kom för nära, för då blir det ännu värre.
Jag slängde bort någon slags vän.
Äntligen har all jävla smärta tagit vägen någon annanstans än i min kropp. I alla fall så länge jag sitter still. Magen är nog lindrad av ett överdrivet konsumerande av panodil. Ryggen har blivit bättre och bättre, mycket tack vare massage från Elin och mamma. Torsdag och fredag var bra dagar. Måndag, tisdag och onsdag också. Bra dagar allihopa, men speciellt torsdag och fredag. Torsdagen var solig och spenderades ute i solen efter skolan, och sedan mötte jag upp min vän i Skövde, även kallad Fredrik. Han var i stan över dagen och ville ses :)
Fredagen bjöd på en chockartad start då jag sträckte mig i ryggen när jag skulle sätta på mig mössan på morgonen. Hade ruskigt ont hela dagen. Dagen fortsatte i chockens tecken, då jag fick tillbaka min engelskuppsats om Rwanda. Det gick eh.. Bra? Väldigt bra. Jag är nöjd. Väldigt nöjd. Äntligen känns det som att alla onsdagsmornar har betalat sig.
Fredagen bjöd på en chockartad start då jag sträckte mig i ryggen när jag skulle sätta på mig mössan på morgonen. Hade ruskigt ont hela dagen. Dagen fortsatte i chockens tecken, då jag fick tillbaka min engelskuppsats om Rwanda. Det gick eh.. Bra? Väldigt bra. Jag är nöjd. Väldigt nöjd. Äntligen känns det som att alla onsdagsmornar har betalat sig.
Porsche.
Det är svårt att beskriva hur bra jag mår av att vara i skolan, och hur glad jag är över att jag går på Infokomp. De här två dagarna efter lovet har jag varit i skolan i mer än nio timmar. Utöver schemalagda timmar. Igår slutade jag klockan två, kom inte därifrån förrän vid kvart i sex.. Idag skulle jag börjat halv två, men var där kvart i tio. Visst, anledningen är att en del plugg måste bli gjort, men vi gör roliga saker också. Jävlas med lärare, snackar skit med rektorn, spelar spel och pingis och bara hänger i något lärarrum. Det är en sån bra atmosfär och jag blir glad bara av att vara bland människorna där, både lärare och elever. Att känna att lärarna litar på oss, respekterar oss och gillar oss för de vi verkligen är. Det betyder så himla mycket, och jag kommer vara så ledsen när jag inte får komma tillbaka dit mer.
Men det är en fas i livet som tar slut även den, och sen börjar något nytt. Något nytt som kallas vuxenliv och vuxenvärld. Det känns läskigt. Hur ska lilla jag kunna klara av det? Att bli vuxen? I och för sig behöver man kanske inte bete sig vuxet för att ha ett jobb (se bara på Max, han är gift men känns som att han är i våran ålder..), men jag vet ju ingenting. Jag kan inget, hur ska jag då klara mig i den stora världen? Jag kanske ska bli mjölkutkörare! (Tack Matthias för svaret, det var väldigt snällt :))
Efterlysning.
Någonstans på en buss i Stockholm ligger en liten rosa mobil alldeles ensam. Det är vad vi hoppas, eller så hoppas vi att den ligger hemma hos någon vänlig människa som tagit hand om den. Någon som hittat den på bussen, tagit den med sig hem och vaktat den, i väntan på att natt ska bli morgon. Men mobilen är fortfarande alldeles ensam och ägaren är ännu mer ensam och orolig för vad som hänt. Har du sett en liten rosa mobil som ser vilsen ut? Hör av dig till mig, och jag vet en Felicia som skulle bli väldigt glad.
Västeråshallen 29/2 2008
kent. Åh så bra det var. Jag hade glömt känslan, jag hade glömt hur beroende man blir. Jag hade glömt att efter att konserten är slut, så vill man se det igen och igen och igen. Men det är väl som de säger, underbart är kort. Ungefär två timmar. Två timmar underbar musik med underbart snygg sångare på scen och aaaaaaaaaah. Han rör sig så sjuuuukt snygg på scen, han den där Jocke Berg. Att han är rolig är ett plus också. Någon höll upp en banderoll i publiken, han kommenterar och säger att den var snygg och personen vänder på den. Han hinner inte läsa, och säger "Jag såg inte vad det stod på baksidan. Aha, kent rockar. (trumslag från Markus). Det var originellt. Tack." Det märks även att han har självförtroende så det räcker och blir över. På ett bra sätt. "Här kommer en låt som är välskriven. Och välspelad. Och välkompad. Den döda vinkeln" Sen ändrade han så fint i texten så att jag inte kunde låta bli att le. På skivan går det Jag såg dig springa över skaren, men igår sjöng han jag såg dig klättra över taken. Jag är kär i kent. Jag måste se dem i sommar, det kan inte bli för mycket. Omöjligt. Och jag vet att ingen som läser den här bloggen har brytt sig ett skit om vad jag skrivit nu, men det bryr jag mig lika lite om. Jag skriver för min egen skull, för att jag själv inte ska glömma. En bild kommer kanske upp en vacker dag också.