I want something good to die for

Hua ansträngande dag! Man ska köra hårt direkt efter man varit sjuk, så sa vi va? Först åkte jag in till stan vid halv ett och vandrade runt där till typ kvart över två när Elin kom och gjorde mig sällskap :) Vi kollade på lite julklappar och jag lyckades hitta en till pappa. Och världens snyggaste mössa till mig själv :D Tillomed hon i kassan tyckte den var sjukt snygg och skulle gå och leta reda på en till sig själv sen =p Vi var kvar i stan till typ fem och jag hade galet ont i ryggen och var hur trött som helst. Men icke, det var bara att åka hem, svänga förbi konsum och köpa köttfärs, komma hem, koppla av i en halvtimme eller så och sen gå och möta Ina vid tunnelbanan. Vi åt här, sen gick vi till konsum och köpte massor med saker för att kunna plugga engelska. Och vi blev faktiskt färdiga! Och herregud vad jag garvade när jag tittade på uppgiften vi fått av Max. Vilken annan lärare än han skulle lägga in en bild på sig själv i en uppgift han delar ut till en hel klass? Och sen vad det är för bild.. Han står och posar på en strand, så jävla klockrent :D Nej jag kommer sakna skolan och alla lärare som fan när jag slutar där.. Jag vill inte att tiden ska gå så fort!

Pratade just med pappa, och han har ju varit på begravning idag igen.. Den här gången var det den andre operatören, Fredrik. (Vilket betyder att om det varit min pappa som varit med på planet hade han också antagligen varit begraven vid det här laget.. Hemska tanke..) Fredrik är bara två år äldre än min bror, alltså knappt fyllda 30. När man är 30 har man hela livet framför sig, och han hade verkligen det.. Fyfan, det gör ont att tänka på det; ett par dagar innan han åkte och jobbade och aldrig mer kom tillbaka hade han friat till sin flickvän.. Och hon hade deras barn i magen som väntas komma i december... Det är så jävla hemskt, det är ju som att min bror skulle dö, det är samma åldersgrupp.. Och han är fan inte gammal, man förtjänar inte att dö såhär ung! Jag vet inte vad jag ska göra av all ilska, det är så förbannat jävla orättvist! Det finns inga fler ord att skriva med, jag är tom nu..

Haha, jag har så jävla tråkigt! Har gjort lite tester på nån sida, vilket inte var sådär jätteunderhållande.. Speciellt inte när jag inte var smart alls, och att Fredrik var väldigt mycket smartare =/ Har varit på en promenad som blev ofrivilligt mycket längre än jag tänkt mig nu på kvällen också. Skulle gå till Willys och köpa baguetter som man värmer i ugnen och cola (vilket är vad jag vågar äta. Och ris). Mm, kul att de inte ens har vanliga jävla baguetter, allt de har är vitlöksbröd! Det har jag ingen lust alls att äta. Nästan så att jag köpte korvbröd istället, men så kom jag och tänka på den där gången när jag höll på att bli sjuk och mamma skulle göra mig frisk.. Man ska ju äta vitlök då, om man är förkyld, iallafall enligt pappa. Vi har alltid kört med det i våran familj, och då var jag påväg att bli förkyld och mamma kom med den briljanta idén att hon skulle göra vitlöksbröd till mig! Nice tänkte jag, men ångrade mig ganska snart.. Vi hade inget vanligt bröd hemma, allt som fanns var typ gamla korvbröd. Men det struntade såklart min mamma i, och hon tog ett korvbröd, delade på det och hade på två vitlöksklyftor och körde in i ugnen så det blev varmt.. Alltså, det var bland det äckligaste jag ätit nånsin. Jag kunde inte äta riktiga vitlöksbröd, eller något med vitlök i flera månader efter det där.. Nej, så därför köpte jag inga korvbröd! Cola hade de inte heller nån normal 50 cl, så jag gick bittert ut därifrån och gick till konsum istället. Tacka vet jag den affären, de har allt. Nästan ^^ Så imorgon bitti ska jag äta varma baguetter till frukost och hoppas på att det gör mig frisk :D

Sen så vill jag ha tips på hur jag ska klippa mig! Gärna med länkar med bilder på en specifik frisyr. Inte till någon sida med en massa olika, det har jag redan suttit och kollat på och hittat lite bra frisyrer.. Men det är så jävla jobbigt att titta på alla fula för att hitta typ EN snygg.. Och ni som känner mig vet nog vad för sorts frisyr, typ som jag hade förut med sådär kort där uppe. En cool frisyr helt enkelt :)

Tips: Övertala inte er själva att ni är friska när ni inte är det.

Gick till skolan imorse, det var inget snack, jag var helt enkelt tvungen att gå. Har liksom ingen lust att göra matteprovet efter jul, då har man ju verkligen glömt allt.. Sen var jag tvungen att hämta en massa papper i mitt skåp och engelskauppgiften. Så jag åkte till skolan, helt utan att känna efter. Men det borde jag kanske ha gjort, mådde inte så bra i skolan =/ Åkte hem efter historian, när jag kom hem lyssnade jag på Annika Lantz i P3 (hur jävla klockren som helst, jag älskar henne!) till typ halv ett, sen somnade jag. Och om jag sov, jag sov till för en kvart sen. I fyra timmar. Och jag mår fortfarande inte bra, allt jag har ätit är frukost idag, och det är tio timmar sen och jag är inte ett dugg hungrig. Igår var jag ju iallafall hungrig. Jag ska ju handla julklappar imorrn har jag tänkt! Ge mig friskbaciller!

Annars har jag andra planer för imorgon. Det är inget jag tänker skriva om här, för jag vet inte om jag ska göra det eller inte. Och om jag inte gör det blir de som är inblandade besvikna ju, och så blir det ingen överraskning! Men jag har hyfsat seriösa planer på det, vi får se :) Beror på hur jag mår också ^^

Och nu har hela mitt träningsupplägg grusats på grund av den här jävla sjukdomen! Tänk om det är som Carro sa; vinterkräksjukan.. Nån som är expert och vet om man kan dö av den? =p Iallafall så var ju mina planer att jag skulle springa igår och imorgon, men jag tror att även om jag är frisk imorrn är det nog ingen bra idé. Å andra sidan är det enda jag förlorar kondition, jag lär ju inte gå upp i vikt nåt iallafall, eftersom jag inte äter något =p

De gjorde just reklam på radio om en Hummerlimousine.. Nån som är på eller?! :D Herregud säger jag bara, en sån vore inte fel att äga.. Tror jag ska önska mig en sån i julklapp av farmor =p Den är tio meter lång, har plats för upp till tolv pers. Sen har den: Laser show, strob (vad det nu är.. Det är nog häftigt^^), rökmaskin, neon, stjärnhimmel, diskoteksljud, fiber optic bar, VIP-hörna, flatscreen TV, DVD. *Pick me picke me*!

(Haha, ursäkta för ett osammanhängande inlägg..)

Rena rama bantningskuren det här med att vara magsjuk ju! Allt jag ätit idag är en tallrik soppa vid två, och alldeles nyss åt jag middag. Haha, mamma hade kokat ris till mig :D Kändes så jävla patetiskt att sitta där och äta enbart ris, men vafan, jag vågar inte äta nåt annat.. Mamma sa att allt som är vitt är bra att äta, utom mjölkprodukter ^^ Synd bara att allt ska vara så jävla nyttigt nuförtiden och att vi därmed bara har fullkornsris och fullkornsbröd hemma =p Men jag är nog frisk imorgon, jag jobbar på det ;D

Dagen har mest spenderats till att inte göra nånting alls. Lyssnat på musik och läst en bok typ.. Har pluggat lite matte också, har faktiskt gått igenom hälften av allt vi ska ha prov på, trots att det är oerhört svårt att koncentrera sig när man inte har någon energi alls, när hela kroppen är uttömd på allt som räknas till föda. Men det har gått hyfsat iallafall, och jag tror nog att jag ska klara provet, och det är nästan så jag vågar hoppas och tro på eventuellt ett VG. Men jag vill inte förvänta mig för mycket, jag är grymt nöjd med ett G också. Men jag kan ju iallafall satsa på ett VG. Satsa mot himlen, så når du kanske trädtopparna.

Gah vad jag hatar när allt bara rasar. Och på grund av en så onödig grej som att man inte förstår ett skit på engelskan? Nej, vetduvad!

Mina ben känns rätt så rejält kan jag berätta, det var lite trögt att springa i början, svårt att komma in i tempo. Men sen gick det, och jag är glad över att det inte är så många backar, för det gör fan ont och både springa uppför och nerför. Det räcker med uppförsbacken till mamma på en 300 meter när man är som tröttast. Måste vi bo på en höjd så det är uppförsbacke hit vilket håll man än kommer ifrån? =p Var skönt att springa iallafall, det är liksom befriande. Kan ta ut aggressioner där istället.

Igår vill jag inte ens skriva om, inte fram till att jag verkligen tog mig själv i kragen och åkte hem till mamma. Att jag orkade göra det var nog mest ett mirakel, eller så berodde det på att Stefan och Karin skulle komma på middag. Äntligen fick jag träffa min älskade bror igen, har saknat honom som fan, och varit sjukt orolig över att han skulle flyga.. Men det gick bra, han är hemma och lika mongo som förut :) De har iallafall haft det helt galet bra, jag vill också! Thailändare är tydligen väldigt trevliga och hjälpsamma rakt igenom, och vi kom på att det måste vara för att de ville samla på sig bra karma! Höhö, jag har iallafall lärt mig lite av Peter! Tittade på en massa bilder, och det var verkligen vykortsbilder..

Tack Ina, du är guld värd.

Det regnade ute. Jag vaknade med världens träningsverk i ryggen/axlarna. Jag var jätteseg och jättetrött. Pappa föreslog att vi skulle åka och springa i Ursvik. Vilken normal människa hade sagt ja? Vi åkte iallafall, och jag var väldigt osäker på hur jag skulle orka, är typ jätteotränad och joggat långt har jag inte gjort sen i somras.. Men regnet förvandlades till jätteskönt springväder och fram till ungefär 3,5 kilometer gick det hur lätt som helst och jag var jätteförvånad. Sen tappade jag mp3n i marken och var tvungen att stanna, och då tappade jag tempo. Tog mig runt fem kilometer på drygt en halvtimme iallafall, även om sista en och en halv kilometern var oerhört jobbig. Men en tanke malde i mitt huvud: om man inte pressar sig själv blir man aldrig bättre. Och de sista hundra meterna sprang jag om pappa och satte i världens jävla spurt. Har ingen aning om var alla krafter kom, han hade inte en chans att komma ikapp. Är förvånad att jag lyckades så bra med tanke på hur nedbruten psykiskt jag faktiskt är för tillfället.. Vilja kallas det tror jag.

Annars har jag inte gjort mycket idag, förutom att jag blev inspirerad av gårdagen. Vi lyssnade på Backstreet Boys när vi lagade mat och det resulterade i att jag nu har lagt in alla mina skivor på datorn. Så nu är det BSB som gäller igen ;D YES! Fyfan vad minnen det är, man blir liksom lugn av att lyssna på det. Jag trivs, jag vet att när jag lyssnade på dem var mitt liv helt problemfritt och jag hade ingen aning om vad som skulle hända, och helt ärligt brydde jag mig nog inte heller. Jag får nästan lite samma känsla nu också. Nästan.

Får väl börja med kvällen igår. Den var faktiskt trevlig, jag pappa och kerstin åt på kinarestaurang, alltid gott =) Fick även ett par nya hörlurar av Kerstin, oerhört välkommet och behövligt, blev jätteglad! :D Fick det för att jag varit så förstående och snäll och så nu under den här jobbiga tiden. Kvällen hemma spenderades mestadels i mitt rum, kikade på Wallander och lyssnade på musik.

Idag i skolan var typ den roligaste lektionen med Olga nånsin. Jag orkar inte förklara, det går inte att förklara.. Men bara konversationen säger väl ganska mycket om hur bakom flötet hon är?
Ina: Ska vi göra det enskilt?
Olga: Nej.
Ina: Så vi ska alltså göra det i gruppen och lämna in varsitt papper?
Olga: Nej, ni ska göra det individuellt. För er själva. Du skriver Ina på ditt papper, jag tror du heter det.

Alltså herregud den människan!

Kvällen spenderades hos Ina, hon och jag lagade mat till Anna och Felicia! Oerhört trevligt, trots att Idol inte är mitt favoritprogram.. Maten blev också god, trots att den såg ut som både det ena och andra innan vi började.. Efter att vi tittat på idol åkte Ina iväg och vi blev lämnade ensamma i hennes pappas lägenhet :o Fast vi var snälla, vi spelade bluffstopp (som jag för övrigt VANN PÅ!) och sen städade vi och skrev en lapp till hennes pappa och tackade för att vi fått vara där. Vi lämnade även kladdkakan som blev över. Jag och Anna funderade lite på om vi skulle skrivit på danska eller nåt, så han förstod. Men sen kom vi på att vi kan ju inte danska =/

Idag var bättre än igår, men det var fortfarande inte bra.. Jag är fortfarande oerhört sårbar och öppen för allt, på ett dåligt sätt. Alla intryck blir dubbelt så starka, alla känslor slår och spränger i mig. Ibland vet jag inte vad jag ska göra av dem, de förstör förmågan att tänka, förmågan att le och skratta. Jag önskar jag bara kunde bli av med dem, om så bara för en dag.

Jävla dag. Vill börja med att säga förlåt till framförallt Ina och Anna som var tvungna att fika med mig när jag var såhär osocial.. Men ni lyckades ganska bra ändå, jag blev lite gladare för stunden. Tack.

Först så drömde jag en massa inatt, och vaknade och kände att idag skulle inte bli någon bra dag, jag kände att jag var väldigt sårbar. Jag kände att minsta lilla motgång skulle bli så himla jobbig. Och så blev det såklart också, engelskan var åt helvete. Kunde inte koncentrera mig när vi lyssnade på den där skivan, tankarna bara gled iväg hela tiden. Och då gick det ju inget bra när man skulle svara på frågorna och då var jag down at the bottom. Insåg på tunnelbanan påväg till skolan vad du faktiskt försökte göra i måndags natt. Allt bara gick upp för mig och plötsligt insåg jag att jag faktiskt kunde förlorat dig igen. Jag har inte kunnat ta in det helt ännu, men idag så gjorde det så jävla ont i hjärtat. Det tillsammans med tanken att min pappa kunde dött när som helst under det här året. Det blev för mycket för att jag skulle orka låssas vara glad och framförallt vara social. Jag ska göra mitt bästa för att vara hyper imorgon istället, jag vill ju vara glad. Jag mår ju så bra när jag är det, jag trivs så bra med det. Jag vill inte vara såhär, jag vill inte falla tillbaka i gamla mönster. Jag vill kunna stå på egna ben och klara mig själv, utan någon hjälp från någon endaste. Jag har lyckats hyfsat hittils och jag har lärt mig hur jag ska hantera allt. Men ibland blir det för mycket och det är då jag behöver den här extra styrkan som ska komma inifrån nånstans. Det är inte alltid den gör det, men jag hoppas den kommer under natten.

Det var en spricka i vänster vinge. Det var därför den lossnade, för att det var en spricka inuti vingen som är omöjlig att upptäcka om man inte kryper in i vingen och verkligen letar efter den. Visst, det är inget farligt med det. Men det som gjorde mig så sjukt rädd och fick mitt hjärta att slå snabbare och fick hela mig att vara på helspänn och inte kunna slappna av, var att sprickan funnits där under ett helt år.. Det som hände var alltså en ren tillfällighet. Det som hände kunde lika gärna ha hänt två dagar innan, tre dagar senare. Det kunde hänt en månad senare, eller två veckor tidigare. Det är ett mirakel att det inte var min pappa som satt i det planet. Att det inte var han som flög när vingen bestämde sig för att lossna.. Det är så jävla läskigt att tänka på, att jag har kunnat förlora honom under ett helt jävla år. Utan att vara medveten om det. Varje gång han jobbat har han kunnat dö, på grund av en vinge. Och jag har inte vetat om det. Nu när jag vet vad det var som orsakade olyckan känns det såklart bättre, men jag är nästan ännu räddare nu. Jag vill aldrig aldrig aldrig att min pappa sätter sig i ett av de tre Casorna som är kvar. Aldrig igen. Oavsett hur mycket de undersöker planet, oavsett hur mycket han vill. Nu vill han inte, och som det verkar kommer han vägra fram till de nya flygplanen kommer om ungefär ett halvår. Men som han sa själv; det är ett halvår. De kan inte ha flygförbud i ett halvår, det funkar liksom inte. Så då, när de häver flygförbudet. Hur många kommer fortsätta flyga? Hur många kommer, som min pappa, börja jobba med något annat inom kustbevakningen? Det känns sorgligt, det är ju som en familj och de har kommit varandra ännu närmare efter olyckan. Och så kommer de antagligen splittras när vissa kommer ha styrkan och modet att flyga igen, medan andra vägrar.. Det blir en absurd situation.


Kan man vara rädd för något som redan hänt, något som redan varit?

Vilken jävla dag :D Oerhört rolig! Alla lärare har varit allmänt flummiga idag, speciellt Peter och hans bild av hur långa månaderna är på ett år.. Hahaha, fyfan vad kul det var :D Och hans 'om ni är intresserade..' och 'ehm. ja. eh.' Ina fattar ^^ Och Daniel var gullig och skrev i ett hörn på tavlan: Grattis till Cecilia, som har namnsdag idag. Jag tycker så mycket om mina lärare, det är delvis de som får mig att trivas så bra i den där jävla skolan. Jag fasar för att gå ut trean, jag vill inte sakna allt..

På vägen hem ringer Therese och låter helt desperat och säger att jag måste ställa upp för henne. Självklart säger jag och trodde det var nåt viktigt.. Hon var tvungen att åka till IKEA! Människa! Men gaalet roligt vi hade eller :D Vi åt både mat och glass, och jag köpte två julklappar till mamma. Sen hade vi jättejättekul på bussen hem, jag härmade Thereses garv och då skrattade hon så hon grät. Varje gång. I typ en kvart. Hahaha. Sen var ju bussen såklart försenad, så vi var tvungna att springa till tåget. Okej, det här kommer inte låta lika kul som det var, men herregud vad vi garvade. Vi var typ tio pers från bussen som skulle med tåget, så alla sprang samtidigt i en tunnel där. Det var så jävla patetiskt, det måste sett skitkul ut! Och det blev ännu jobbigare att springa när man garvade, och med Therese bakom sig som har fickorna fulla av småmynt.. Sen fick jag veta att hon inte skrattade åt samma sak som jag. Då blev det ännu roligare! Nej jag saknar att träffa dig varje dag. Har ju fan gjort det sen jag var sex bast, till jag var sexton. Inte undra på att det känns tomt i skolan ibland :o Kärlek.

Jag: Vill inte du ha en fisk?
Farmor: En fisk? Har du vart och metat?
Jag: Nej, jag menar som sällskap!
Farmor: Sällskap av en fisk?
Jag: Ja, jag hade en fisk och han var jättetrevlig.
Farmor: Kunde han prata?
Jag: Nej men han  kunde hoppa!
Farmor: Hade du en pinne över vattnet som han hoppade genom då eller?
Jag: Nej han hoppade när man skulle klappa honom..
Farmor: Ja inte undra på, stackarn blev ju rädd!
Jag: Men så du vill inte ha en fisk då? Jag tänkte som julklappstips.
Farmor: Nej, det vill jag nog inte. Ingen katt heller.

Alltså min farmor är så jävla klockren. Vi pratade i telefon i typ tio minuter, och vi garvade typ konstant :D Det måste helt enkelt vara från henne jag fått min humor. Johanna måste träffa henne snart också, jag lovar att ni skulle komma jättebra överens! Haha, vi kan bli ett gäng, gå och shoppa tillsammans och fika. Haha, det skulle vara lite udda ^^

Är för övrigt klar med svenskan nu.. Det blev lite luddigt tror jag, men det brukar bli så på frågor där man ska diskutera själv.. Och förut diskuterade jag och pappa hur det skulle vara att bo på datumgränsen.. Det där stället på jorden där man hoppar fram/bak en dag när man passerar. Fatta krångligt att bo där eller, om man står på ett ställe är det fredag och om man står på ett annat är det lördag. Hur ska man veta när man ska vara i skolan? :o Jag skulle se till att ha helg i fyra dagar iallafall ^^

Igen. Jag trodde att den där natten för ungefär två år sedan var en engångsföreteelse, jag trodde inte jag skulle behöva uppleva den igen. Men det fick jag. Inatt. Du anar inte hur rädd du gör mig, du anar inte hur mycket jag gråter över dig när du försöker. När du är övertygad om att du bara är till besvär och jag försöker bevia motsatsen. När du tror att ingen vill ha med dig att göra, det är såna tankar som får dig att skicka det smset du gjorde och som får dig att verkligen försöka få ett slut på allt. På samma sätt som förra gången gick jag en halv dag och trodde att jag hade förlorat dig, jag gick en halv dag och försökte få in i min hjärna att du var borta för alltid. Jag grät ingenting imorse, jag tror det var för att jag inte kunde ta mer, min kropp sköt ifrån sig allt, den kunde inte hantera mer sorg. Men den här gången slutade lika som förra gången, du lyckades inte. Du anar inte hur glad jag är över det, hur mycket lättare det blev att andas när jag fick sms från dig vid tio. Hur jag genast kände att det magonda försvann.. Men jag vill inte vara med om det här igen, jag vill inte känna mig så sviken igen, jag hatar att känna mig så sjukt hjälplös och veta att jag säkert är del av att du inte vill leva. Du betyder så oerhört mycket för mig, även fast du inte tror det. Om du kunde se hur mycket jag grät när jag tänkte på det vi gjort, på alla oseriösa konversationer, alla dina drömmar, då hade du kanske förstått vad du är för mig.. Men du kommer nog aldrig förstå.. Men gör aldrig såhär mot mig igen. Aldrig. Jag kan inte ta det en gång till.

Sen till Elin: Jag hoppas det gick bra hos läkaren idag. Att du fick svar på vad som är fel och vad du kan göra för att göra det bättre och slippa ha ont. Jag, och säkerligen många med mig, kommer alltid finnas här när du inte orkar. Jag lovar att jag ska göra mitt bästa för att få dig på andra tankar när smärtan är allt som finns i dina tankar. <3

Jag är lite stolt över mig själv nu. Lite. Satt från att jag kom hem till typ klockan sex och verkligen försökte göra svenskan. Det gick inte, det var totalt omöjligt. Jag tittade på frågorna och orkade verkligen inte, Elin jag vet precis hur du känner med allt. Jag känner exakt likadant; ingen motivation nånstans och att skriva en endaste mening på ett arbete tar sån kraft. Men så åt jag mat och tog tag i mig själv och tänkte att jag iallafall skulle göra de två frågor jag kunde göra så jag slipper ha alla fem frågor kvar imorrn. Å andra sidan lär jag ju inte ha blivit smartare till imorgon, så jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det här..? Jag tror jag får muta Anna eller något, hon får hjälpa mig! Haha, försökte få lite hjälp från pappa också på telefon. Det var inte sådär jättegivande måste jag säga, han skulle nog inte få så bra betyg tror jag :D Oerhört osammanhängande det han sa, det hade ju knappt med frågan att göra. Ååh vad jag älskar honom. Det har blivit så tydligt nu när jag insåg att jag kunde förlorat honom, att det hade kunnat vara jag som var utan pappa. Jag tar verkligen vara på tiden tillsammans med honom, och det känns bra. Det känns som vi kommit närmare varandra igen, efter bråket/diskussionen/allt med Kerstin.. För efter skilsmässan blev han och jag asbra kompisar, vi kunde verkligen umgås. Sen kom Kerstin in i bilden och var helt okej i början. Sen gick hon mig på nerverna och jag drog mig tillbaka allt mer och pratade knapp med dem, och knappt med pappa heller när hon inte var här. Men nu är det inte så längre, nu är det som innan. Men jag vill fortfarande inte fira jul. Hur jag nu kom och tänka på det. Åååh vad jag hatar den här tiden på året. Det är enbart ångest. Möh.

Förresten så har jag lagat min foundation. Haha, det var lite spännande, trots att jag var påväg att börja gråta för att jag inte orkade med fler motgångar. Men en tång (eller vad fan det nu var.. Hittade det i verktygslådan iallafall) löste allt! :D Så nu funkar den igen. Heja mig! Sen vill jag även påminna om Ett herrans liv som börjar ikväll igen. Galet roligt :D Fem i tio på femman. Missa inte.

Oh herregud. Dagen började inte sådär jättebra.. Min foundation gick sönder, istället för att ta av bara locket åkte allt med, så själva pumpen var liksom inuti locket. Jättekul när man är stressad. Det resulterade i att om inte han som körde tunnelbanan hade varit snäll och öppnat dörrarna igen hade jag missat den också. Men det gjorde jag inte, och sen har dagen varit ett helvete, om man bortser från när vi lyssnade på Mastering Swedish. Så sjukt jävla roligt! Och Olga, jag trodde inte man kunde bli mer förvånad över henne, men det slutar aldrig.. Idag innan provet sa hon ungefär följande: Ni som fick VG på förra provet kan hämta vg/mvg uppgiften till det här provet redan idag, ni andra får den nästa vecka. Typ ursäkta? Så hon räknar blindt med att de som lyckades bra på förra provet ska lyckas lika bra på det här? Eller att de som misslyckades på förra provet inte ska lyckas på det här och därmed få en vecka mindre att göra vg/mvg uppgiften..? Som att hon efter ett prov kan bedöma hur bra vi är och vad vi är kompetenta till? Och att de som lyckats ska få en vecka mer på sig? Vad är det för påhitt, om någon ska ha mer tid är det väl de som har svårare för ämnet? Eller..? Nej, vi fick henne att inse att det var orättvis, så alla får dom nästa vecka istället. Herregud människa.

Jag är så sjukt jävla trött på att tänka på dig nu. Jag vill inte.

Uppsala tur och retur. Nästan iallafall, stannade några timmar hos kusinerna, Petra fyllde år (: Bjöds på god mat och sådära, alltid spännande när man kommer dit, man får alltid så annorlunda grejer^^ Men det var hyfsat trevligt, även om jag var sjukt trött. Försökte plugga i bilen upp och nu när jag kom hem, men det går fan inte.. Och det vore ju illa att köra på det där provet, bara ett g-prov liksom. Jag ska nog klara det..

Jag är så förbannat jävla trött på att tänka! Helt ärligt, jag tror mitt liv skulle vara helt galet bra om jag slapp tänka. Hela vägen hem lyssnade vi på James Blunt och det var mörkt i bilen och det går ju inte annat än tänka på sånt man inte borde. På dig. Jag är så oerhört rädd för att anledningen till att det är som det är nu, är för vad som hände.. Jag är så jävla rädd för att jag har förlorat dig. Dig också. Seriöst, jag kommer inte klara mig. Inte en till, inte en värdefull person till. Det är nästan så jag ångrar det som hände. Observera nästan. Men jag är så rädd för att det har förstört allt. Att det aldrig mer kommer vara som det var. Det är så sjukt mycket frågor jag vill ha svar på, det är så mycket jag vill säga till dig. Men jag vågar inte. Och jag vet att jag inte ska, jag vet vet vet att jag inte ska dra upp det. Det skulle göra allt ännu värre. Men ibland måste man kanske? Fan, ni märker ju hur snurrigt allt är. Går inte att få ner, den ena tanken leder till den andra som är helt tvärtemot. Åååh, jag blir tokig.

Nu ska jag duscha.

Idag har jag inte gjort något alls. Har legat på soffan och slötittat på tv med pappa hela dagen. Med en djävulsk mensverk. Har knappt vågat äta heller, vet hur det gått de sista gångerna. Det onda har gått över, man är ashungrig, man äter och sen är man tillbaka på ruta ett igen, att man inte kan sitta vanligt för att det gör så sjukt ont. Nej, fy fan för att vara tjej.

Var tänkt att jag skulle ha pluggat psykologi hela dagen idag, men så har det inte heller blivit. Har inte haft någon lust, har hellre velat prata med pappa. Har läst igenom häftet en gång, och det där pappret vi fick. Verkar inte så svårt, jag kan nog lära mig det imorrn kväll eller nåt. Det löser sig.

Jag och pappa pratade om nästa års julgransplundring på hans jobb. En tradition de haft i jag vet inte hur många år.. femton? Tjugo? Jag har iallafall varit där varenda år sen jag föddes, men på senare tid har det kännts som att vi blivit lite för stora, och att förändring behövts. Nu när det här tragiska har hänt också känns det ännu mer rätt med en förändring, jag vet inte ens om jag skulle kunna vara med på en julgransplundring utan Johan och Micke.. Så istället planerar de att vi ska hyra stugor i typ Romme och åka upp en helg och åka skidor alla familjer. Fatta roligt eller! :D Skidor hela dagen, sen party hela natten ;D Fett kul, jag hoppas det blir av.

Daniel: Är det fisk idag?
Elin: Va?
Daniel: Är du fisk idag?
Elin: Vad säger du?
Daniel: Är du FRISK idag?
Elin: Jahaa. Ja, det är jag.
Daniel: Ska du inte fråga om jag är frisk idag?
Elin: Jo. Är du frisk idag?
Daniel: Ja!

Precis hemkommen från bio med Elin. Vi såg Wallanderfilmen, riktigt bra faktiskt. Bara så oerhört jobbigt, det gjorde ont i hela mig. Jag kommer aldrig mer kunna höra en skåning säga jag ska ta hand om dig. Fyfan, att man kan göra sånt mot ett barn. Mörda en elvaåring. Vet att det bara är en film, men det händer ju i verkligheten också, det är det som är det läskiga. Vad fan har man för anledning att ta livet från någon så försvarslös, så ung och så helt lämnad åt vuxenvärlden? Det går inte in i min skalle. Verkligen inte. Det rann ett par tårar ibland, det var så hemskt.

Annars har det varit en dag som åkt känslobergochdalbana.. Var asglad i skolan, fram till jag skrev förra blogginlägget när jag insåg vad klockan var och vad pappa gjorde. Men det gick över ganska fort, skulle ju fika med Johanna och Ina. Men på väg dit ringde pappa, han skulle kommit upp ikväll, men vi bestämde imorrn istället. De hade precis varit på begravningen, och han lät faktiskt väldigt samlad. Men det brast för mig när han avslutade samtalet med att säga jag la en gul ros från dig på kistan. Jag kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna, jag sket fullständigt i vad folk tyckte. Jag måste prata med pappa imorrn om begravningen. Jag vill veta hur vackert det var.  Sen fikade jag som sagt med Johanna och Ina, riktigt trevligt (: Jag och Johanna satt kvar till typ kvart över fem, pratade en del om framtiden och vad vi vill göra.. Fan, jag vill inte bli vuxen. Jag trivs bra som det är. Åkte hem, käkade, sen åkte jag till söder och gick på bio. Och nu på hemvägen kom alla jävla tankar. Jag önskar att jag inte kunde tänka ibland. För det är så jobbigt..

Jag blir så trött på alla som bara låter hela tiden! Att det ska vara så svårt att acceptera att det är en datasal som är till för många och därför spelar man INTE hög musik. Och framförallt inte DÅLIG musik. Människor!

Annars går mina tankar för tillfället till pappa och Kerstin, men framförallt Micke Johnssons familj. De har begravning just i detta nu, och jag kan inte ens föreställa mig det helvete de lider igenom. Framförallt nu. Fyfan vad jobbigt det måste vara. Och hans barn, jag förstår inte hur de klarar det. Han har en dotter på kanske sex bast, världens sötaste och jätteblyg. Och så har han en son som är ett år yngre än vad jag är, också ganska blyg med oerhört rolig när man lär känna honom. Kan sitta ensam och underhålla folk. Nu har de ingen pappa längre, och de är på hans begravning. De måste vara med på sin egen pappas begravning. I så låg ålder. Det är sjukt. Och Mickes största intresse var att spela trumpet, och likaså hans son. Det var tal om att han skulle spela något på trumpet på begravningen, men jag vet inte hur det blev. Om han skulle klara av det. Jag vet iallafall att det kommer ligga en trumpet på kistan. Ååååh, det gör så ONT. Och här har jag askul i skolan, medans det sitter säkert hundra pers i en kyrka och bara gråter och tar farväl av sin man/pappa/son/vän/arbetskamrat. Det är såna kontraster så det är inte sant, det är så läskigt vad livet kan förändras och det är så oerhört orättvist att det ens får vara så. Jag vet inte om jag kommer klara av att prata med min pappa om begravningen. Trots att jag mer än gärna vill veta hur det va så vet jag inte om jag kommer klara av att höra.  Se honom gråta, börja gråta själv. Jag har inte ens fått höra hur minnescermonin var. Jag har inte vågat fråga. Jag har inte velat bli ledsen.. Det är så jävla svårt, min hjärna säger en sak och hjärtat en annan. Jag måste hela tiden välja vilken jag ska lyssna på. Jag vill inte välja, jag vill att det ska vara självklart. Och lätt. Men det är inte det, verkligen inte.

Hahaha, roligaste träningen idag med :D Den började med att vi blev väldigt förvånade över att vi fick vara i sjuan och spela på A-plan, medans p-89 fick vara i skolan och spela på B-plan. Höhö, våra klagomål har gett effekt (H) Väl i omklädningsrummet så hittar vi en massagebänk. eller, hittar och hittar. Den stog mitt på golvet, och självklart ska den genast undersökas! En massa spakar att dra och trycka på, med en Jenny och en Nathalie som var livrädda ovanpå. Sen fick vi kläm på det och Jenny begärde mycket: Jag vill få svindel! Upp i taket! Haha, sen vågade vi inte mer när en skruv lossnade..

Ute på plan så körde vi fotbollstennis bland annat. Haha, alla som var med på D-ytan vet att jag och fotbollstennis inte går ihop nånstans. Haha, jag är verkligen sämst :D Fast min nick på Jespers nick var fan bäst, jag var inte ett dugg beredd ^^ Och sen på tvåmålet är jag bäst, räddade jävligt mycket och fick beröm av både med- och motspelare. Och av Jesper såklart =) Det roligaste var Fanny när hon typ ramlade ihop och fick jätteont i foten. Sen när nån ur vårat lag ska springa förbi henne med bollen blir hon genast jättefrisk! Hahaha

Sen i omklädningsrummet. Herregud. Jesper undrade om jag gick på lustgas, och det undrar fan jag med.. Vi diskuterade de svarta plupparna, och jag kom på att de måste ju ta slut, så många som jag har i min väska och hemma här.. Då berättade de att de brukar fylla på det ibland! Coolt! Så då ville jag bli en sån. Jesper: En vaddå? Vaktmästare? Eller en sån där trekant? Jag: Neej, en svartplupputläggare! Jesper: Eller kanske en svart plupp?

Nej fy fan, jag kommer aldrig klara mig i tre veckor.

Sånt blir man glad av, faktiskt. Fast jag blir alltid glad av Sanna iofs =)

Om gårdagen var ångest och stress har idag varit helt tvärt om. Det är efter träningen igår, det sitter fortfarande i, min sprallighet. Jag förstår inte hur de orkar med mig i skolan, jag skulle nog inte orka med mig själv =/ Och det jobbiga är ju att jag har ingen aning om var all energi kommer ifrån! Det är verkligen ett mysterium.. Men det är kul så länge det varar iallafall, jag är ju glad och det är ju bra :D

Jag och Micke läste igenom religionsläxan innan lektionen, eller jag läste högt för Micke, och då lärde vi oss att Gud är suverän. Vilket jävla ord att använda, vi kom på att det måste vara Peter som satt in det.. Men tänk på det, gud är suverän. Det kan vara bra att veta ibland!

Och jag är ganska så lättad, är i princip klar med engelskan. Idag kände jag värsta jag-ska-göra-bästa-arbetet-dagen! Tvärt emot från igår igen alltså. Så idag har jag skrivit en till diskussionsfråga, tagit bort allt jag skrev om Antonio (det var det Max gav kritik om typ) och skrivit om Bassanio istället. Har jämfört karaktärerna med varandra och sen när mamma kommit hem ska hon få hjälpa mig med att fixa fotnötter (hahah,lika kul varje gång :D). Sen imorgon behöver jag fråga lite smågrejer och få hjälp med hur man ska göra med källorna och rubrikerna/innehållsförteckningen. Tänkte imorse att jag kanske skulle gå upp tidigare imorgon och plugga, men det tänker jag fanimig inte göra! Jag ska sova ut, gud så skönt det ska bli. Ååh, jag känner mig så lättad över att det här är klart nu, det har verkligen tyngt ner mig.

Dagens goda gärning: Hjälpte tanten på Slussen att hitta. Vet iofs inte om hon lyssnade/förstod så mycket av mitt svar, men det gick nog bra ändå. Öh.

Precis vad jag behövde. Leka av mig! Aaah vad roligt det var att träna idag :D I två timmar tränade vi nästan, och jag slapp känna mig stressad, slapp känna all press och ångest. Och jag har skrattat, oh vad jag har garvat! Mest den här veckan iallafall. Och Amanda var snäll mot mig för en gångs skull, det tror jag aldrig har hänt förut :o Helt utan att bråka fyllde hon på min vattenflaska. Och så fick jag en mandarin av henne också. Något har hänt, hon har nog något på gång.. Nåt jävligt ^^ Men däremot måste jag och Annika stå ut med varandra. Möh, att den lilla kan vara så irriterande! Bråka och skjuta bollar och fällas och gud vet vad. En vacker dag när jag också är teknisk ska jag ge igen. Vänta du bara. Nej jag älskar att spela fotboll och det är synd att det bara är en träning kvar och sen uppehåll i tre veckor. Vem ska jag nu retas med och vart ska jag springa av mig? =/

Och ni som tror att jag gett upp det här med goda gärningar. HA! Icke. Har bara glömt att skriva upp det.
Gårdagens och dagens goda gärning: Jag sparkade inte ner någon som irriterade mig på tunnelbanan. Varken hon som satt och snorade var tionde sekund eller han som klev på  mig eller han som nös på mig eller alla som var iväg. Varken igår eller idag. Imorgon är en ny dag och jag får se vad jag lyckas undvika.

Noll motivation. Verkligen. Finns ingen del av mig över huvud taget som vill göra något som har med det där jävla engelskaarbetet att göra. Inget mer alls. Och även om jag tar tag i mig själv och blir klar till torsdag så kommer jag få ig. Jag är övertygad om det. Så egentligen borde det inte spela någon roll ifall jag gör klart det, för det kommer ändå inte bli bra. Visst, förut har det också varit stressigt, men då har jag ändå tyckt att det var kul att göra ett så pass stort arbete på engelska. Nu är det inte kul nånstans längre. Tror mycket beror på att jag fick lite kritik av Max igår. Det var inte ont menat, han ville bara hjälpa. Men det tog illa, och all motivation försvann direkt. Egentligen är det ju bara att ta bort det han klagade på, men jag vet ju inte vad jag ska skriva istället. Och så vågar jag inte ta upp saker jag läst alls längre, så jag har ingen aning om hur jag ska göra längre.. Jag vill inte vara med. Jag orkar inte. Det blev för mycket igårkväll. Allt på en gång. Fan.

Och historiaprovet idag. Tjena. Jag satsar på mvg i historia, för Daniel har fått mig intresserad och nu vill jag satsa. Därför vill jag ha mvg på proven också. Jag kommer få max G på det här. Och verkligen inte mvg i slutbetyg. Aldrig i livet. Jag är bara så trött, jag har ingen motivation till något alls, och egentligen borde man ju börja plugga till psykologin och svenskahemtentan nästa vecka. Men jag har varken tid eller lust. Känns som jag pluggat konstant sen skolan började efter höstlovet, och så känns det som det kommer vara fram till jul nu.. Kommer aldrig palla.


Jag vill bara ha lite chans att andas ibland och slippa mina höga krav på mig själv..

Ååh, hittade min Nina Rochelle skiva! Fan vad bra dom ääär! Massa massa minnen, och asbra texter =) tänkte lägga upp en av de första låtarna jag hörde med dom här, och den är jävligt bra. Tycker jag ^^ Och Therese =p

Du säger att du leker med tanken
Om att vara min ängel tills jag dör.
Jag säger lek, lek med tanken
Det är det som tankar är till för.

Och jag leker med döden
Och du frågar vad fan jag gör.
Jag säger jag leker bara med döden
Det är det som droger är till för.

Och jag vet att du hatar
Att du hatar att jag är så

Och jag ser att du är trött nu
Men du tar min hand ändå
Och jag vet det finns inget jag kan ge dig
Min älskling, jag hatar att det är så.

Du säger livet är en gåva
Jag säger livet är de nätter då jag inte kan sova

Happy jag hatar att det är så
Happy jag hatar att det är så
Happy jag hatar att det är så
Happy jag hatar att det är så

Jag håller blicken mot marken
Och säger tyst nåt jag hoppas du hör
För det jag säger nu är viktigt
Du är allt som  mina ord är till för.

Sen säger du det finns något bättre
Nåt jag aldrig kommer nå
Jag vet inte vad jag ska säga nu
Men du ser att, jag förstår.

Har precis tittat på alla bilder Johanna har i sin blogg, och vad minnen det kom upp. Är så sjukt trött, sitter i skolan och borde verkligen göra engelska, men jag orkar inte inte inte inte! Vet inte ens varför jag sitter kvar, kan lika gärna åka hem och sova eller något. Men batterierna till mp3n tog slut imorse när jag väntade på tåget, så jag kommer bara störa mig på alla. Och det orkar jag inte heller. Så jag får nog sova i skolan inatt. Nån som vill göra mig sällskap? Jag tror det kan bli ganska så kul (H)

Måste ALLA i den här skolan lyssna på negerdunk?! Jag förstååååår inte!! Johanna, jag vet att jag har sagt att jag ska lära mig lyssna på det. Men liksom, det höll en vecka, sen ville jag inte längre, och nu vill jag verkligen inte höra. Man måste vara på rätt humör för det och jag har inte varit det sen jag kom på det. Det var nog en ganska dum idé tror jag.. Fast å andra sidan så vore det ju bra att tycka om det, för då skulle jag ju kunna vara i datasalen utan att få nervösa sammanbrott.. Gah. Send me some power.

Jag kommer somna när jag kommer hem. Jag borde inte sova. Jag borde verkligen plugga historia. Och engelska. Fan, jag kommer aldrig hinna. Idag är det mest historia som kommer prioriteras, prov imorrn. Men det är ju fotbollsgalan ikväll också, den tänker jag se. Sen imorgon så kan jag satsa fullt på engelskan, slutar ju tolv. Men jag kommer aldrig palla plugga hela eftermiddagen, jag trivs bäst med att plugga på kvällen. Men icke, jag har träning. Det är jag jävligt glad för, men då kan jag ju inte plugga på kvällen. Möh, orka. Sen har vi psykologiprov på måndag också. KUL!

Den här dagen har bara försvunnit :o Vaknade vid halv ett, åkte hem till mamma vid halv två. Pluggade ett tag där, sen åkte jag in till Gamla stan och mötte Felicia och Anna. Vi satte oss på ett café och pluggade historia tills mest jag och Felicia tröttnade. Då gick vi till Åhlens och Anna köpte ett jätteudda nagellack. Jag förväntar mig att du har på dig det imorrn!

Jag mår så konstigt. Ena halvan av mig är glad och nöjd, andra halvan skriker att det är något som fattas, något jag måste göra för att fylla upp all tomhet. Men jag vet inte vad det är. Mitt självförtroende har fått en skjuts uppåt från i fredags, ändå känner jag mig så underlägsen. Underlägsen mig själv. Som att jag inte är värd något, inget alls av all den uppskattning jag fått på senare tid. Jag kan verkligen inte ta åt mig av allt, det går inte. Sen att jag inte kan sluta tänka på vad jag gjort/gör mot en viss person gör att jag känner mig ännu sämre.. För jag vill kunna lämna dig bakom, jag känner att jag är mogen för det. Men jag vet hur det skulle gå, jag vet exakt vad det skulle sluta med om jag sa något om hur jag känner. Och jag kan inte leva med den vetskapen, och jag kommer ångra mig senare när jag saknar ihjäl mig efter dig. Så som jag gjort så många andra gånger. Att då sakna dig och veta att det inte finns någon möjlighet att få tag på dig. Alls. Det går inte, jag kan inte leva med det. Därför måste jag tyvärr leva i lögnen. Jag undrar bara hur länge.. Hur länge jag kan klara det, och hur lång tid det tar innan du inser på riktigt. Ååh.


Kom på att jag glömde skriva dagens goda gärning igår :o
Gårdagens goda gärning: Jag plockade upp jeansen till hon som tappade dem i Weekday-butiken.
Dagens goda gärning: Jag höll upp/stängde dörren till hon på cafét  när hon hade händerna fulla.

Lite bloggande innan jag måste plugga igen.. =)

Åh jag saknar dig så mycket..


Idag har varit en kall men väldigt trevlig dag! Var med Johanna i stan ett antal timmar, och som sagt; jag är sämst på att shoppa. Allt jag köpte var ett armband, men jag köpte det mest för att Johanna köpte ett nästan likadant. Så det är hennes fel. Kostade iofs bara typ elva spänn, så det var ingen fara ^^ Och Felicia, jag vet inte hur det är för dig, men i mina ögon är snö vit och bildar ett vitt lager på marken, men vi kanske har olika uppfattning om det där med snöstorm..

Har varit duktig ikväll, har pluggat en del och ätit godis. Inte för att jag vet vad det är för duktigt med det, men pluggandet är duktigt =) Det är kul att läsa våra instuderingsfrågor med svar, det blir lite oseriöst emellanåt :D Sen kan jag också meddela att min pappa är världens klenaste. Vi stog och nickade en badboll till varandra i vardagsrummet, när han helt plötsligt sätter sig ner och säger att han fick ont i knät. ' Jag har väldigt känsliga knän!' Öhm... Han vann förresten 600 spänn på tipset också =) Två rätt till och han hade fått två miljoner.. Surt ^^


Jag vill vara kär i dig, samtidigt som jag vet att jag inte får och kan. Därför är jag inte det. Men jag önskar att jag var lite modigare ibland, så jag kunde säga vad jag tycker. Fast jag tror du vet ändå. Du borde göra det. Det enda som stör mig är att jag inte vet vad du tycker. Alls. Det är så mycket jag skulle vilja fråga, så mycket jag skulle vilja ha svar på. En dag, kanske..

Jag har en sån där bra känsla i magen. Jag är glad i hela kroppen, och allt, precis allt är tack vare Råsunda IS. Fy fan vad jag älskar det där laget, alla spelare, alla tränare. Det är inte bara efter ikväll, utan för vad de gett mig under de tre år jag spelat, hur mycket glädje, hur mycket aggressioner, hur många oseriösa samtal, hur mycket uppmuntringar, hur mycket som helst. De har gjort mig till en person jag inte skulle varit annars, utan dem. Om jag inte spelat där hade jag inte varit så sprallig som jag är, jag hade tagit för mig väldigt mycket mindre än jag redan gör, jag hade helt enkelt varit en helt annan person. Jag har lärt känna mig själv och lärt mig att jag också vågar, att jag också kan, och jag blir omtyckt för vad jag gör.

När de först började läsa upp nomineringen till Årets spelare tog det ett tag, men sen var även jag tvungen att inse att det var jag, det var mig hon läste om. Det var nästan så att jag också började gråta, de har verkligen lyckats skriva ner min personlighet på papper. Det är så fint, och så sjukt att det är jag som förtjänar det priset. Är glad för att man får nomineringen tillsammans med priset, för jag kommer läsa den varje gång jag är nere och tycker jag inte duger till nåt. Jag kommer bli stärkt, så som jag blivit av den nomineringen jag fick för två år sen till årets bragd. Den tyckte jag var helt otrolig, men den här är fan bättre.

När de sen började läsa upp kommentarerna till Årets spelare (som vi spelare röstat fram och skrivit en kommentar varför) var jag helt bombsäker på att det var Julia de pratade om. Jag hade själv röstat på henne, och de kommentarer som var innehöll ord som 'störtskön personlighet, alltid snäll, tillför mycket till laget, bryr sig om alla.' Det kunde inte vara någon annan än Jullan, men när inte min kommentar lästes upp började jag fundera lite på vem det annars kunde vara.. Det var jag. Herregud, det hade jag verkligen inte trott nånstans. Jag försöker verkligen ta till mig att de verkligen tycker så om mig, att de verkligen tycker om mig. Det är svårt, verkligen, men jag försöker allt jag kan. För jag blir så glad, och jag förstår varför jag kämpar mig igenom alla jävla jobbiga perioder när det här är vad jag får tillbaka. Jag lovar att aldrig ge upp, utan att tänka efter jäääävligt noga först.

Dagens goda gärning: Jag räddade Lovas mamma (tror jag det var iallafall) från att ramla när hon skulle stajla och spela fotboll ^^

Dagens kommentar: Urban berättade, i sammanhang med att jag fått två priser, om när vi var i Arvika på cup för två år sen. Det var i samma veva som Djurgårn inte spelade på Stadion, utan på Råsunda, och vi delade buss med ett djurgårdslag från matsalen en dag. Hela bussresan skrek de Solnatattare. "Cissi satt helt lugn och brydde sig inte alls, såg det ut som. När vi sen skulle gå av stannade hon framför en av killarna och sa Hellre solnatattare än hemlös. "
Hahaha, jag hade glömt att jag hade sagt det :D Vad klockren jag är (H)

Fett bra dag, ganska så effektiv, med inslag av stalking. Öhm, säger man så..? Började med Etik och livsfrågor där jag inte förstod så mycket av vad Olga sa, jag tror det beror på att jag inte haft henne på länge, man hinner vänja av sig.. Åh vad jag hatar den människan, hon pratar konstant om saker som inte ens är väsentliga. Så sjukt irriterande. Jag tycker synd om hennes man.. Fyfan, jag kan tänka mig att hon pratar konstant hemma, från att hon kommer hem till att hon somnar. Stackars människa. Jaja, efter det åt vi lunch, och stalkade lite. Vi såg David Batra tvärs över gatan, han hade varit och handlat på ica och höll på att bära in alla kassar till sin lägenhet. Vi kom på den smarta idén att fota honom, men sen kom någon med en ännu bättre idé att filma! Så jag sitter beredd med mobilen i typ fem minuter innan han kommer ut igen, så filmar vi hela vägen tills han åker förbi med bilen :D Haha, det var kul^^

Sen åker alla hem utom jag och Ina, duktiga som vi är svarar vi på nästan alla instuderingsfrågor till historian, vi är jätteduktiga! Sen kom Felicia också och hjälpte oss med det vi inte kunde. Så om nån av oss har fel på något nu, kommer alla ha det. Haha, Daniel kommer tro att vi fuskat på provet om vi svarar fel på samma saker =p höhö.

Fredagar är bra dagar också, man får skicka gratis mms :D Det är jättekul tycker jag, men jag vet inte om alla andra tycker det.. Men joo, det är väl alltid kul att få mms :o och speciellt från mig =)

Idag har jag varit ganska så effektiv. Inte så effektiv som jag tänkt vara, men tillräckligt. Jag gick upp kvart i tio och skrev nästan klart min uppsats till gympan. Åkte till skolan och skrev jättemycket på engelskan (ehm, jättemycket innebär kanske en femtedel av en sida..). Tänkte sitta kvar i skolan ett bra tag, men Felicia kom och eftersom alla ettor var så störande i 4.4 tänkte vi gå upp och sätta oss i ett grupprum. Tjena. Det fanns inget ledigt, så då åkte jag hem istället. Det dumma här är att jag glömde maila engelskan till mig själv, så den är kvar i skolan. Det ser jag som anledning att jag inte kan göra nåt på den idag :D När jag kom hem pluggade jag lite historia, först vid köksbordet, sen i sängen.. Det gick inte så bra, jag lyckades somna. Vaknade efter en timme och gjorde klart gympan. Resten av kvällen ska jag nog plugga historia, sen ska jag ju träna också! Det behövs verkligen, måste springa av mig lite ^^

Nu ska vi äta, jag återkommer med dagens goda gärning efter träningen tror jag, jag har inte lyckats göra någon ännu.. Haha =p

HEJHOPP!
Haha, jag är så förvånad över mig själv, det har så smått gått över idag, men även idag har det haft sina perioder. Min överskottsenergi.. Ända sen i måndags har jag varit galet pigg, galet glad och galet jobbig antagligen. Och rolig. Höhö, tycker jag iallafall ^^ Jag har ingen aning om vad det beror på, men det är ganska kul. Träningen igår var den roligaste på väldigt länge, herregud vad jag garvade. Och folk garvade. Åt mig. Möh. Och jag och Jenny brottades mitt under två-målsspelet.. Var även på inspelning av Så ska det låta igår. Peter Settman, herregud vilken kille! Så sjukt rolig. Det kan ju bli tradigt att sitta och bara vänta medans studiokvinnan var inne och förklarade för folk vad dom skulle göra och så. Icke. Peter underhöll, han pratade med folk i publiken, med sig själv, sjöng, dansade. Ja allt, han var så jävla skön, jag skulle vilja vara hans kompis :D Och samtidigt som har var jätte-oseriös mellan så var han koncentrerad och fokuserad när det väl gällde. Jag beundrar den mannen.

Idag började inte så bra, mitt tåg var försenat vilket resulterade i att jag fick asbråttom på centralen, var där typ 13 över och Saltsjöbanan från Slussen går 20 över. Kommer med ett tåg som är typ proppfullt och en tant stämplar mig med sina klackar.. Springer till Saltsjöbanan och är tre meter ifrån när dörrarna stängs.. Surt. Men fick sällskap av Anna sen iallafall =) Sen på matten.. Fy fan, jag kommer aldrig klara matte b, seriöst. Kom in mitt i en genomgång typ, och tyckte att jag fattade, gjorde fyra uppgifter och tyckte jag var asduktig som tyckte det var lätt. Jo tjena, inte ett enda rätt hade jag. Då gav jag upp. Satt och stirrade resten av lektionen, och det kommer jag ju få äta upp senare.. Borde egentligen plugga nu med, men hinner inte, ska titta på Kustbevakarna om fem minuter. Men ska plugga efter det, jag lovar. Jag måste.

Dagens goda gärning: Jag bjöd folk på fruxo och Pimpim. Det behövde vi efter en så lång dag i skolan!

Tillbaka i skolan igen, rooooligt! Fakiskt så var det de =p Galet skön dag, har typ garvat mig igenom den, mitt humör har varit helt mysko. Allt har varit roligt, verkligen. Speciellt de psykologiska klapparna vi fick lära oss om på psykologin.. Stackars oss, och framförallt stackars Felicia som antagligen inte kommer förstå hela grejen :D Jag sa precis till Ina att jag kommit på en jättebra idé också, och eftersom den till största del har med min blogg att göra är det väl bra att skriva om den här, eller? Jag tänkte att varje dag ska jag skriva om Dagens goda gärning. Det innebär att jag varje dag måste göra något snällt mot någon. Inte för att jag är elak i vanliga fall, men något extra liksom. Typ hjälpa en gammal tant över gatan. Nej men ja, sånt, hjälpa folk, le åt någon som ser arg ut eller nåt. Nåt som gör andra glada helt enkelt :D Så idag börjar vi, så kan vi se hur länge det håller. Jag gissar på en vecka =p

Dagens goda gärning: Alla psykologiska klappar. Även om de inte var så omtyckta alltid, men jag menade ju väl!

Lite trött man är nu eller.. Har fan varit på Råsunda från tolv till kvart över fem typ. Men det var värt det, verkligen. Vilket jävla tryck det var. När spelarna kom in kunde man nästan ta på stämningen. Och tifot. Tifot. Vilket sjukt jävla snyggt tifo eller. På östa övre stog det Black is back, jag tror det stog Råsunda på östra nedre, jag är inte helt säker, man såg inte så bra.. VI på norra höll upp långa plastremsor i typ gult, svart, guld och vitt tror jag. Inte sådär jättelätt att se när man står mitt i det liksom, men det lär komma bilder. Matchen var helt grym, AIK ägde totalt, även om Malmö hade två skott i stolpen.. Det var inte mer än rättvist att AIK vann med 3-0, det speglade matchen. Sen att det inte räckte till sm-guld är en annan sak, de kunde inte göra mer än att vinna. De gjorde sitt, sen att djurgården hade åtta man "sjuka" är ju en annan sak. Om inte de vill vara sportsliga och ge allt så är det deras problem, jag är i vilket fall som helst jävligt stolt. AIK har gått från botten till toppen. Verkligen. Att komma från superettan och vara med i guldstriden samma år, det är helt sjukt. Någon i AIKs ledning hade sagt att inför säsongen hade de räknat med som bäst en åttonde plats. Nu kom de på andra plats. Jag är så gaaalet stolt. Sen vann vi ju iallafall en liga; publikligan. Idag var det 30,999 pers på plats. Och det är kul att östra håller igång, de hade en egen liten klack där, sånt är grymt. När hela Råsunda står upp och klappar, känslan går inte att beskriva.. Man är så sjukt lycklig, det är äkta kärlek det där, det är verkligen det. Det går inte att förklara för någon som inte upplevt det, det finns liksom inte ord.

Med lite perspektiv på den här matchen och den här säsongen kommer man vara hur nöjd som helst. Just nu känns det tungt, att vara så nära men ändå så långt bort. Det var en lite udda stämning efter matchen, det var liksom lite moloket. Efter en 3-0 seger. Vi visste inte om vi skulle vara glada eller ledsna, men vi hyllade våra hjältar till tusen. Jag är och kommer alltid förbli AIKare, och det är det finaste man kan vara.

Vi är iallafall bäst i stan.

Det känns som det som har hänt har gett mig en totalt jävla annorlunda syn på livet. Det känns som mina problem bara blev som bortblåsta den där torsdagen, och sen dess har jag inte brytt mig om dem. De känns liksom inte värdiga längre, inte när jag vet vad folk, och framförallt min pappa, går igenom. Och jag också faktiskt, för det är jobbigt för mig med. Jag vill inte att pappa ska flyga nå mer, verkligen inte. Och  han vill inte heller det.. Inte med de Casorna iallafall. Vi pratade om det förut, om minnescermonin de ska ha där nere i skåne på tisdag. Fan vad fint det kommer vara och satan vad jobbigt det kommer vara. Alla kustbevakare ska ha uniform, de ska ha flagga på halv stång, kunna lägga blommor på nedslagsplatsen via båt, blomkransar i vattnet. Och det mäktigaste tycker jag: alla båtar som ligger inne i hamnen ska samtidigt tuta i 30 sekunder för att hedra de omkomna. Det kommer vara så vackert tror jag. De anhöriga kommer inte vara annat än stolta för det deras män/pappor/söner/vänner arbetade med, och deras arbetskamrater.. Sen pratade vi om begravningarna också, och pappa sa nåt om att de skulle flyga upp kistorna, som befinner sig i skåne, med flyg till Skavsta och så skulle de ha en gemensam 'begravning' där eller nåt. Det som berörde här var att kistorna kommer ha svenska flaggor på sig.. Det var då jag verkligen insåg att det de jobbade med var för staten, det var för svenska folket, för att förhindra katastrofer, för att hjälpa folk och djur i nöd. Det de gjorde var så bra, så ska det sluta såhär..

"Nej, livet är skört Cissi.."

Ångest. Dagens ord. För det första börjades dagen med lite sms-skickande som inte gjorde mig på sådär jättemycket bra humör. Sen så snöar det ute, och inte lite heller.. Fan jag saknar redan sommaren =/ Sen den mesta ångesten: Det är lördag, imorgon är det söndag och sen är det måndag. På  måndag ska jag ha gjort en psykologiuppgift och ha börjat med mitt engelskaarbete. Och imorgon går hela dagen bort, vilket betyder att jag verkligen måste göra allt idag.. Och jag har verkligen ingen lust. Visst, engelskan kanske kan vara kul, men inte när man ska skriva om Shakespeare. Från källor på engelska. Jag kommer inte ens förstå vad jag ska skriva om.. Men psykologin. Blä. Det känns inte motiverande alls att göra ett jävla arbete som man inte ens vet om det är någon idé att göra eftersom jag tror att jag bara fick g på provet. Och dessutom till Olga. Känns som hon ändå inte bryr sig, och det känns som man borde skriva med jättesvåra och konstiga ord så hon inte förstår nånting. Det vore fett roligt :D Haha, det ska jag göra! Möhö, nu blev det genast mycket roligare att göra det där arbetet =p

"Det var natt, det var natt det var äntligen natt. Våren var påväg, jag var rusig och matt. Vi var på gång, vi var VIP, det var nån efterfest för Kent. Allt var lite eftertraktat, allt var lite känt, och allt jag ser. Allt jag hör. Din röst din blick ditt skratt. Du har ögon som berusar en natt. Så jag väntar, ja jag väntar. Om tiden vill ifatt."

Stämmer iallafall lite. Vi var VIP! ;D Kändes jävligt nice, hotellrummet vi bodde i var det inget större fel på direkt.. Tack min pappa =) Tågresan ner var lite udda med väldigt udda personer.. En kille som satsar allt och hoppar jättehögt över mina ben som jag hade över mittgången. En mamma bakom som sjunger väldigt mysko för sitt barn. En familj med färgglada hattar med ett barn som såg ut som Karlsson på taket. Och pratade som honom. Och som gick i mittgången och sa Chokladbajs. Vi hade det trevligt i Göteborg, även om det var jävligt kallt. Fredrik kom på kvällen och sov hos oss till dagen efter, det var trevligt =) Vi gjorde egentligen inte så mycket, vi chillade mest och slapp tänka på allt man tänker på hemma och bara vara. Åkte hem med Elins bror igår, det var skönt att åka bil, om man bortser från hur sjukt jävla ont i magen jag fick i Linköping =/ Men det gick över sen i Gullmars.

Idag har jag lekt med Therese ett par timmar, vi spelade hahahha, hockey på hennes Sega. Helt galet roligt, dom där målvakterna. Öhm? Ofta man slänger sig åt helt fel håll när det kommer en spelare helt ensam med pucken? Det var kul :D Sen gick jag hem till Johanna och underhöll henne i typ tjugo minuter, sen åkte vi till Rissne och hon åkte till sin dans och jag åkte hem hit. Nu ska jag vila så jag orkar umgås med henne ikväll också =p