Sämst.

Det här var fanimig det sämsta jag sett sen de åkte ner i Superettan.. Så sjukt jävla dåligt. Vad fan hände med anfallsspelet som varit AIKs vapen? Vad fan hände med alla löpningar och all rörelse? Nu var det pensionärsfotboll och de gick omkring på planen. Tio passningar i backlinjen sen en tjongboll upp till ingen alls. Hela första halvlek. I paus tänkte vi att de måste fått en utskällning och att de skulle komma ut med ny energi. Det börjar bra, Rubarth gör jobbet och skapar en del farligheter, men inte fan hjälper det. Efter en kvart ser det lika dåligt ut igen och jag förstår att GAIS är nöjda med 0-0. Det är inte jag. Så in i helvete missnöjd är jag. Nu har vi gett bort guldet i år igen och bara för att så mycket som möjligt ska gå fel kommer det hamna hos djurgårn. Jag lovar. Men nu hejar jag på Kalmar istället. Det enda underhållande som hände den här matchen var väl när Norling bytte ut Patrik Karlsson och satte in Nicklas Carlsson på topp.. Det var nära att gå vägen, men ingenting, ingenting, studsade AIKs väg idag. Skit också.

Say you love me again..

Jag funderar nästan på att gå och lägga mig. Det är fortfarande väldigt tydligt i mitt minne nämligen, det där imorse. När mobilen sa åt mig att gå upp och jag ville verkligen verkligen inte. Det vore skönt att gå och lägga sig, gå upp imorgon vid halv tio och åka in och träna lite kickboxning. Känner jag mig själv rätt kommer det inte inträffa. Därför vill jag överträffa mig själv. Man ska göra det ibland för att känna sig bra har jag hört. Imorgon är nog en bra dag att börja på :) Jag måste vinna över en del rädslor och framförallt måste jag vinna över mig själv.

På måndag är det skolfoto. Jag tycker inte om skolfoton och jag har aldrig gjort det. Men det är det sista skolfotot någonsin. Det känns konstigt. Det känns så himla konstigt att det här snart är över, den här tryggheten att gå i skolan. För jag har ju trots allt gått i skolan i tolv år och så helt plötsligt är det snart över. Vad fan ska jag göra om dagarna? Ska jag bli vuxen nu alltså? Nu? Redan? Jag är inte ett dugg vuxen..


Jag börjar tröttna på att sakna nu. Det känns som det hela tiden kommer fler saker jag saknar utan att jag slutar sakna något. Det känns som det aldrig är något som kommer tillbaka, allt bara försvinner och försvinner.

Jag vill vara din starka vän.

Jag vet egentligen inte varför jag gick dit. För när jag vaknade, mycket motvilligt, klockan nio och tittade ut och insåg att det var förjävligt väder ute ville jag bara krypa ner i min varma säng igen. Men icke, det skulle spelas match och det kändes så jävla onödigt att gå dit när man från början vet att man kommer förlora. För det visste vi ju, allihopa. Vi skulle inte kunna göra ett skit, inte mot AIK. Förlust blev det också och jag är ganska arg just nu. Jag är blöt rakt igenom, jag orkar inte duscha och mitt lår gör sig påmint att det egentligen inte är redo att spela match än.. Jag tror inte jag tänker spela imorgon. Klockan fyra är det Djurgårn - Örebro på tv och det tänker jag titta på och heja på Örebro. Jättemycket ska jag heja. Imorgon är det AIK - GA(i)S och det lockar ganska mycket mer att gå på den matchen än att spela egen match och bara få ännu ondare.. Man måste prioritera.


Igår var jag och Johanna hemma hos Malin och det var trevligt. Vi lyssnade en hel del på Emil Jensen och åt godis. Alldeles lagom fredagskväll, även om det var oerhört varmt i Malins rum ^^ Nu borde jag duscha. Verkligen. Men jag vill lyssna på musik och musiken jag har på mobilen är inte vad jag har lust att höra just nu. Möh.


Du borde komma hem snart.. Du har varit borta jättelänge!


Heja kent!

Okej. Låtlistan till kents Tillbaka till samtiden är släppt. Det här kommer bli mycket intressant. Den första låten heter Elefanter. Sen finns det även en låt som heter LSD, någon? Sen kommer även en limited edition-skiva att släppas, och den kommer levereras i en tunnbrödrulle. Hahaha. Kentforumet är underhållande ibland. Det sista var alltså inte fullt allvar. Tror jag iaf. Man vet aldrig. Nu ska jag äta mat, sen ska jag rymma hem till Malin och leka! :)

Jag vet fast jag inte vet.

Jag fick reda på en sak igår av en person som det nog inte från början var tänkt att jag skulle få veta det ifrån för om det hade varit det så hade det varit jag som berättat först. Nu var det inte det och egentligen vet jag ingenting ännu, trots att jag vet alldeles för mycket, mer än jag egentligen vill veta. Mer än min hjärna klarar av att tänka på. Vad kommer hända? Hur kommer det bli? Kommer jag bli lämnad? Kommer det bli som förr (hur skulle det kunna..)? När ska jag och hur ska jag? Varför ska jag? Ska jag? Jag måste få ett definitivt svar på om det är på riktigt först. Sen kan jag reagera. Hur jag nu ska reagera. Det är det jobbigaste med att få reda på saker innan man egentligen har fått reda på dem och sen låtsas att man inte hört det förut när man får höra det andra gången. Att låtsas reagera som man gjorde första gången man hörde det. Eller reagera annorlunda. För nu har jag ju tid på mig att tänka på hur jag faktiskt vill reagera. Vill jag bli glad eller vill jag bli arg? Vill jag kramas eller vill jag sparkas? Valet är självklart, men ändå så svårt. Det får inte bli fel och jag måste snart ta mig i kragen och reda ut allt. Det kommer aldrig gå, jag kommer aldrig kunna övertyga. Du vill för mycket ibland, för mycket för ditt eget bästa. Och det är ju ditt bästa jag vill för du är den bästa och du förtjänar att ha ett lugnt liv. Det är inte vad du har just nu, inte på långa vägar. Jag ser ångesten och sorgen i dina ögon, jag ser tröttheten i din kropp och du förtjänar det bästa. Och det är inte vad du har just nu. Jag vet ju det och jag tror att om du tänker efter vet du också det. Men jag tror inte du vill tänka efter, för du vill inte svika mig. Du gör inte det, du sviker inte mig. Du gör mig en tjänst, du låter mig slippa mitt dåliga samvete och även ditt dåliga samvete som jag vet att du har. Du kommer slippa allt det nu. Ta beslutet pappa och tänk på dig själv i första hand.

(Förlåt om ingen förstår nånting, men jag var tvungen att skriva av mig lite.)

Så bra att det gör ont.

Usch. Vissa låtar stämmer så himla bra. Det gör fysiskt ont att lyssna på dem. Det blir en jobbig djup känsla i magen som säger att 'det här är jag, det här är mig till dig'. Hela jävla skivan är så. Den är stört bra, men den är jobbig att lyssna på. Kanske är det för att den här sommaren blev som den blev? Jag tror nog det.

Jag har mina inomhusskor hos pappa. Jag ska ha dom imorgon bitti. Jag orkar inte åka och hämta dem nu. Jag måste alltså göra det imorgon. Men jag tänker göra det för jag tänker vinna över Daniel i badminton. Över Anna också. Och Felicia om det går enligt mina planer. Vilket det självklart gör. Jag ska ju vinna allt. Om mitt lår tillåter. Annars kan jag nog inte vinna så jättemycket.

Vi gick långt du och jag
Kanske så långt vi kunde gå
Kanske fanns ingen ärlig chans för oss
Men jag ser det inte så

Det är som jag burit en förbannelse
Ibland med ryggen rak
Ibland med både hopp och tro
Men det är ändå samma sak

Jag har spridit lite värme
Jag har spridit lite frost
Jag är varken hjälten eller boven
Jag är bara lite lost.

Lasse <3

Den här dagen har bara blivit bättre och bättre efter lunch. Felicia har i sin kamera ett bildspel på hur mitt humör har förändrats under dagen.. Nu är jag glad i alla fall! Först blev jag gladare när vi köpte lakritssnören som vi varit på jakt efter hela sommaren. Sen när vi stod i kö och var jättenervösa. Sen när vi träffade Lasse var jag jättejätteglad. Efteråt också. Sen berättade Malin att hon fått låna Emil Jensens mellansnack, vilket innebär att jag också kommer få innehållet från den skivan :) Snart ska jag sätta mig och lyssna på Daugava och efter det ska jag plugga engelska. Det här kommer gå jättebra tror jag. Om jag inte får depp-anfall av skivan. Det som har skrivits om den har typ varit att den är lite ledsam. Men ja.. Jag måste ju lyssna. Jag kan ju inte plugga engelska innan :o

(Eh, jag har två konversationer på msn. Båda är jättekonstiga. I den ena pratar vi om att jag ska gifta mig med Lars Winnerbäck och jag ska ha frack och han klänning och lockigt hår. I den andra pratar vi om att Emil Jensen har kysst Alf Svensson. Han klädde tydligen ut sig till en tant i tv och gick fram och kysste honom. Jätteudda.)

                   image58

I don't want you.

Jag skrev ett inlägg men jag tog bort det. Ingen idé, inget viktigt. Gah, få det här att försvinna. Jag vill bry mig, jag vill vara engagerad och jag vill tycka att allt är roligt!

Fan.


Jag tror jag behöver komma iväg. Det är den tiden på året. Jag vet vad som kommer, men jag försöker ignorera det. Jag vet vad mörkret och hösten gör med mig och trots att jag längtat efter den här hösten tror jag att jag börjar ångra mig nu.. Jag vill inte. Låt mig bo i ett varmt och ljust land. Jag är inte gjord för det här. Inte för den här staden. Jag vet att jag kommer flytta härifrån en dag. Men jag tänker inte flytta till Göteborg i alla fall. Jag vill helst aldrig mer se den staden. Tack! Tack du..


One last cry.

Allt är bara kaos och katastrof. Minsta motgång och jag vill gå därifrån. Minsta felsägelse från min sida och jag vill sjunka under jorden. Fick tillbaka första inlämningen idag och jag vet redan hur det här året kommer bli.. Likadant som förra, vilket betyder att jag kommer bli förbannad och besviken på mig själv så länge det inte står tre bokstäver i betyget. Jag kan inte vara nöjd med något annat. Det är jobbigt.

Jag tycker det var kul att Johan Esks krönika i DN imorse sa ungefär det jag sa igårkväll.. Då var jag inte ensam om mina känslor i alla fall. Det känns väl typ bra. Eller nåt. Dessutom borde jag börja med engelskan. Jag har inte gjort det ännu. Men jag har, ovanligt nog, ingen lust. Tänker vänta på att klockan ska gå lite till, sen ska jag kila ner och kolla på träningen. Har en jobbig känsla av att mitt lår inte kommer bli bra på en lång tid. Det är dumt. Men jag får väl skylla mig själv kanske.

Imorgon ska vi träffa honom. Han. Han den där. Jag är skitnervös. Mamma säger att det är han som borde vara nervös. Det är det kanske också. Men jag kan vara det också, så han inte känner sig ensam..

Tips på någon bra biofilm?

What the hell is going on?

Jaha. Det här var jättekonstigt. Det som utannonserades som årets match och tidernas kanske största derby slutade i antiklimax. Det var jättekonstigt. När slutsignalen ljöd visste varken jag eller någon annan på läktaren om vi skulle vara glada eller besvikna. Jag tror inte spelarna visste heller. Det var som efter Malmömatchen förra året när SM-guldet försvann trots vinst. Antiklimax. Spridda applåder. Matchen var inte mycket att hurra för, Djurgårn gjorde mål när de inte förtjänade, och likaså gjorde AIK. Det var ingen höjdarmatch och egentligen är väl oavgjort ett rättvist reslutat. Men inte ett bra resultat. Med en vinst hade vi haft grepp om det här, nu har vi lämnat det ifrån oss. Guldkampen är, i mina ögon, över. Den är överlämnad till något annat lag och några andra supportrar, för hos AIK kommer guldet inte att hamna. Inte i år. Inte efter den här säsongen, med så mycket upp- och nedgångar. Men nästa år, då borde de vara mogna, nästa år borde det vara dags. Då har de fått vara med i den där jävla guldstriden som är så jobbig i två år. Tredje gången gillt heter det väl? Precis, då borde det vara AIKs tur. Nästa säsong, nästa år. Ett år som Arnefjord kanske kan tänka sig att inte förstöra? Han kan spela halva säsongen; innan sommaren. När det börjar dra ihop sig; placera honom på bänken.. Jag har fortfarande inte förlåtit honom för att han nickade bort guldet förra året.. Hur kunde han? Två år i rad? Heja.

Ensam hemma.

Egentligen skulle jag ha haft ungefär en timmes filosofi i skolan vid det här laget. Men jag valde ensamhet här hemma istället. Det känns mycket bättre, det är jag säker på. Ska försöka vara lite effektiv också, kanske börja på engelskan. Det skulle vara skönt att ha den ur vägen. Kanske starta en ny blogg. Jag fick en snilleblixt, antingen var det inatt eller så var det imorse, jag minns inte riktigt. Men jag har inte glömt bort den i alla fall, och vi får se var planerna leder. Jag tror nog att den skulle vara vettigare än den här bloggen. För jag har blivit inspirerad av en hel del andra bloggar, och jag vill också skriva kloka saker. Det gör jag inte här, och det är svårt att bara helt plötsligt byta stil i skrivandet. Det är lättare att skaffa en ny och börja om helt. Utan krav och förväntningar.

Kan även berätta att om någon (eh, vem?) försökt nå mig igår eller idag så har det nog inte gått så bra. Jag har stängt av telefonen för jag orkar bara inte.

Spela roll..

Det är så många känslor just nu att jag vet varken ut eller in. Jag är bara så jävla ointresserad av allt som händer och jag orkar inte bry mig. Det känns ändå inte som att det är någon idé. För det spelar ju ingen roll vad jag gör, det blir fel ändå. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, det räcker ändå aldrig. Hur kul är det att fortsätta efter nederlag efter nederlag? Det är inte så kul. Det är därför jag är ointresserad och det är därför jag inte bryr mig. Eller, jag önskar att jag inte brydde mig. Jag gör ju det egentligen, jag bryr mig ju så jävla mycket, men antagligen om fel saker. Det är som det alltid varit; jag fokuserar på fel saker. På det dåliga.

Onsdag!

Jag skulle äta rivna morötter på cafét som ligger ovanpå Åhléns i stan. Så när jag går ut på uteserveringen går jag förbi någon som har lite rött hår och jag tänker 'det var lite likt Lars Winnerbäck' men funderar inte mer över det. Men han måste sett på mig att jag var winnerbäckfan, för han ropar 'du där' och syftar på mig. Först då ser jag att det faktiskt är han och går fram. Han frågar om inte jag skulle vilja göra honom en tjänst. På hans konsert ska han ha några tjejer, typ fem - tio stycken, på scenen under ett par låtar, och undrar om jag vill vara en av dem. Det är klart jag vill det, och han frågar om min mail. Han skriver fel ett par gånger, men till slut blir det rätt. Hans manager som sitter bredvid var asrolig och skrattade åt det mesta. Till exempel åt deras DJ som satt vid bordet bredvid, en äldre man i 50-års åldern. När vi pratat lite tackar Lasse för att jag vill vara med, jag tar en bild på honom och säger att vi ses på onsdag. Vi skakar hand och jag går och äter upp mina rivna morötter.

Jag blev så himla besviken när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm..

And I'm bleeding and I'm freezing.

Älvsjömässan idag. Det var roligt, iallafall när Fredrik Härén pratade. Shit alltså, snacka om att vara duktig.. Bland det bästa jag hört, faktiskt i klass med Emil Jensen ;D Bara det att de pratade om liite olika saker.. Men det gav ungefär samma känsla :) Sen åkte jag hem, lyssnade på Christer i p3 en timme, sen slocknade jag och sov i två timmar.. Det var så jävla skönt.

Det finns ganska mycket under en veckas tid nu som jag längtar till. Det känns bra att ha kortsiktiga mål också, det gör vardagen mer uthärdlig än att bara ha ett mål som ligger två månader bort.. Jag längtar till lördag; då ska vi fira Felicia. Måndag; derby och årets kanske viktigaste match. Onsdag; Nytt album från Lars Winnerbäck och sedan skivsignering på Drottninggatan. Vem är på? Fredag; Antagligen bio med Therese och Johanna. Plus en till sak som är hemlig :D



I need you to know that I care, and I miss you.

Räddare i nöden.

Jag bryr mig inte om att jag inte är klar med alla frågor till Pojken, eller att jag borde gå och handla eller att jag borde göra en massa saker. För Madde bjuder på pytt i panna och jag är inte den som tackar nej till serverad mat och trevligt sällskap! Så snart bär det av till Bromsten lite spontant en onsdagskväll och det är precis vad jag behöver :) Och nu insåg jag precis att jag inte alls behöver handla ikväll, det kan jag göra imorgon efter Älvsjömässan eftersom jag ger mig själv ledigt från eftermiddagslektionen i skolan. Då har jag tid att handla innan jag tränar :) Nu ordnar sig allt helt plötsligt :o Madde är bäst, hon fixar allt!


Det är sånt här som jag blir glad av. Spontana saker. :)


Can you take it all away?

Det var en bra träning idag. Bra folk där. Det var som förr. Jag trivdes. Ändå var jag så jävla arg när jag gick därifrån att jag ville sparka på något.. Jag förstår inte vad all ilska kommer från. Det var likadant imorse, jag var skitförbannad utan anledning. Det är jobbigt. För jag kan inte göra något åt det. Bara att acceptera och trycka undan.

(Jag skulle kunna skriva nåt om dig, om att du skrev till mig. Men jag tänker inte göra det. För jag vill inte, jag försöker allt jag kan att glömma, men lik förbannat dyker det upp i mina tankar. Hela jävla tiden. Därför tänker jag inte ägna dig tid här också..)

Det är så skönt att vara ensam hemma. Jag kan göra exakt vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Jag bestämmer när jag vill äta, vad jag vill äta och framförallt när jag vill plocka undan efter mig. Träffade grannen förut och vi pratade lite. Jag sa att jag var ensam hemma den här veckan, varpå hon frågade om det skulle bli party. Hon sa att om det blev det lovade hon att inte klaga ^^ Hon är cool. Men jag ska inte ha party. För jag tänker åka till pappa på torsdag. Åh det är så jävla hattigt, jag hinner inte slappna av. Jag bor där i tre dagar, bor här tre dagar, sen ska jag dit igen.. Värdelöst. Jag vill ha ett hem tack!

Om det fanns tid för något att växa.

Oj vad jag var på dåligt humör imorse.. Trots sovmorgon och en ta-det-lugnt-morgon var humöret verkligen inte på topp någonstans.. Men det gick över ganska fort och det blir bara roligare och roligare med projektet! Elin och jag var kvar i skolan till typ klockan fem och jag ringde en massa (okej, två..) läskiga samtal. Det ser ut att ordna upp sig och det känns bra :) Det dumma var bara att de skulle ringa tillbaka imorgon. Fett läskigt. Jag hoppade till och skrek 'neej' när Elin bara fick sms liksom.. Haha, hej telefonfobi? =p

Snart ska jag träna också. Det känns inte sådär jättelockande med tanke på min träningsverk.. Men det är sagt förut; man ska träna bort träningsverk.. Och inget psykosocialt arbete imorrn bitti vilket innerbär att jag börjar 12:20. Och på torsdag spenderas dagen på Älvsjömässan och jag ger mig själv ledigt från praktisk marknadsföring. Och på fredag händer det grejer också. Och på lördag med. Jag tycker om den här veckan :)

Men alltså.. Jag ska ju gå om tio minuter. Jag har inte alls bytt om eller någonting. Dumt. Jag får nog göra det nu.


Torka tårarna min vän, jag tror jag vet ungefär hur det känns..

Ibland så.

Jag vet inte. Du berättar för mig att du är trött på tomma löften och svek. Att du inte längre kan se vad livet har att ge dig. Och du tror att jag kan göra något åt det, men allt jag kan göra är att nicka och hålla med. För det finns ingenting att göra, det finns ingen magi och inga helande ord. Hur mycket vi än önskar kan vi aldrig få tillbaka det som en gång var, hur mycket vi än hoppas är det vi har idag det enda vi har. Vi kan inte ändra på det som är, men vi kan acceptera det. Vi kan acceptera situationen och leva ut det bästa ur den, om vi vill. Frågan är bara om vi har styrkan att göra det, om vi har styrkan att kämpa i motvinden när det känns som att alla andra bärs fram av sin medvind? Jag tror att vi har det. Jag tror att vi kan klara ganska mycket genom att bara se framåt istället för att blicka bakåt. Att vi genom att acceptera det som är nu och det som blir imorgon och i övermorgon och det som blir om två veckor kan klara oss genom det här också.

Så länge vi låter bli att tänka bakåt.

För så fort vi tänker på det som varit och sörjer det, väljer vi att inte acceptera det som är nu. När vi tänker på hur det var förut och trivs med tanken har vi förlorat. När vi trivs med att veta att det var bättre förr när allt var som det skulle, intalar vi oss själva att det som är nu inte är som det ska. Vem är det som bestämmer vad som är som det ska? Precis, vi själva. Vi kan välja att acceptera förlusten av den där vännen, men inte att säga att det hade behövt bli så. Men acceptera måste vi alltid. För vi kan inte ändra på det som redan varit, vi kan inte gå bakåt i tiden. Därmed inte sagt att det är förbjudet att sakna; självklart ska vi sakna. Men med måtta. Inte så pass mycket att det påverkar idag, inte så pass mycket att det påverkar imorgon. Sakna, men var medveten om vad du saknar och att du inte kan få det tillbaka. För du kan inte göra saker ogjorda, du kan inte få saker osagda.

Födelsedagsbarn :)

image56

kentkentkentkent

Imorse blev jag jättearg. För det första lyckades jag somna innan klockan tolv, så jag fick inte höra kents singel. Men på morgonen sen tänkte jag att jag skulle lyssna på p3, de lär spela den igen. Tjena. Det första jag hör är 'Och så kommer kent hit och berättar om sin nya singel, men det är efter klockan elva.' Mitt tåg gick prick elva och det går ju inte att lyssna på radio i tunnelbanan.. Blä. Men nu har jag iallafall hittat klippet på p3s hemsida och lyssnar. Singeln har inte spelats än, men intervjun är i full gång. Jag längtar jättemycket till november.. Åh vad bra det kommer bli.. (Egentligen är det nog dumt att jag skriver här innan jag hört singeln. För om jag känner mig själv rätt kommer jag bli helt exalterad och vara tvungen att skriva igen. Men det får bli ett senare problem)


Och när paniken bryter ut, ler du svagt och viskar till mig; du, är värd att dö för. Men mot gummi, glas och metall, betyder ett mirakel inget alls.

Bara för att..!

Nu blir det här ett 'bara föratt' inlägg..

Bara för att..

.. Jag inte orkar duscha.
.. Jag redan ÄR blöt.
.. Jag har fått sms från Namibia.
.. Domaren var sämst.
.. Jag aldrig mer vill spela ytterback.
.. Jag springer för långsamt.
.. Jag nog ska titta på När lammen tystnar sen.
.. Jag aldrig såg den en gång hemma hos Niklas när jag var typ elva..
.. Jag saknar att ha tio meter hem om kvällarna!
.. Man inte behöver vara bäst på allt enligt Therese.
.. Det spöregnade hela matchen.
.. Det är kul att trycka på enter hela tiden.
.. Jag kommer ha ont i mina ljumskar imorgon.
.. Min fantasi börjar sina nu..
.. Jag verkligen borde duscha..
.. Jag tänker sjunga högt i duschen.
.. Det borde vara spansk fotboll på tv, men det är hästar istället.
.. Allt bara blir sämre och sämre. Det var bättre förr.

What did you do?

Möh. Jag har ingen lust alls att plugga. Men jag har bestämt att jag ska göra klart svenskan idag, vilken inte borde ta så lång tid. Sen ska jag även göra psykosocialt arbete, ena delen. Det får räcka. Så mycket har jag ändå inte att göra. Men innan klockan fyra ska jag vara klar, sen är det match som gäller. Har blivit lovad att få spela ute, men vi får se hur det blir med det..

Inatt klockan 00:03 premiärspelas kents nya singel på p3. Jag tänker lyssna, ja :) Och om tio dagar släpper LW sitt nya album. Åh vad jag längtar.. Det är mycket som händer framöver måste jag säga :o Det känns bra.

Vet egentligen inte vad jag ska skriva.. Funderar på att lägga mig i min säng igen och vänta på att magontet ska gå över innan jag sätter igång med pluggandet. Det låter som en bra idé.

You take the breath right out of me.

För första gången sen jag började gymnasiet (observera, det är typ två år) har jag idag haft en dålig engelsklärare. Som gjorde lektionen näst intill outhärdlig. Och det var inte bara jag. Det var hela klassen. Hon var helt korkad och kunde inte ens läsa i boken vad vi skulle göra, utan hittade på nåt annat så att vi fick rätta henne och säga att det stod annorlunda i boken. Sen trodde hon att vi var lika korkade som hon var och ställde frågor som man ställer till barn i mellanstadiet. Inte till ungdomar som läser engelska c.. Nej hua.

Anna och jag åkte in till stan sen (okej Ina var med också, men hon avvek^^) för att handla lite hemliga saker. Höhö. Vi hade väldigt kul när jag drack vatten iallafall.. BLÄ! Sen åkte jag och tränade. Det var jobbigt. Jag har säkert gjort minst 200 situps.. Om jag inte blir vältränad av det här så tänker jag ge upp.

Ut i regnet!

We had a promise made.

Haha, jag är så jävla bäst. Skulle skriva engelskan och hade skrivit inledningen och ett stycke. Alltså skulle det skrivas tre stycken till. Problemet var bara att jag efter dessa två stycken var uppe i typ 190 ord.. Tre stycken på 60 ord? Skulle inte tro det va =p Så det var bara att börja om från början, plocka bort och fixa om. Till slut fick jag alltihop att bli iallafall 260 ord. Det kan inte vara sååå noga.. Om det är det tänker jag inte vara med ^^

Jag är glad :) För att jag klarade engelskan idag med och kanske för att jag har lite endorfiner kvar i kroppen. Det där man får när man tränat nivet ^^ Fan jag kommer ha överskott på såna den här terminen.. Det här var det fjärde passet på tre dagar. Men jag trivs än så länge och lovar att göra motstånd när det blir för mycket. Om det blir för mycket.

Nu är jag ännu gladare och ska snart äta fruktsallad med min pappa. Först ska vi smida planer.

What would you say?

Jag tror jag har världens finaste vänner.. Igårkväll fick jag ett sms som skällde ut mig och fick mig att fundera och se på mig själv från ett annat håll. Precis vad jag behöver ibland. Ett peppande sms som jag sparade varmt om hjärtat. Sen fick jag även ett mail, ett mail som var himlans bra. Så bra att jag fick tårar i ögonen. Sen att tårarna rann för att jag var så förbannat jävla arg på mitt internet på  kvällen sen var en annan sak. Jag försökte föra en normal konversation med en viss person som kanske redan är i Namibia, men det gick inte så bra. Så vårat sista samtal på två veckor bestod mest av att jag var arg och sa massa elaka saker om mitt internet ^^ Men som du sa, du kommer hem igen ;D

Imorse tog jag Saltsjöbanan som gick 08:20. Det är jättetidigt på en onsdag. Med mig hade jag Felicia och det vi siktade på var studiestugan för engelska. Det var vi två och en tjej till, och Max. Vi gjorde en massa saker och var förvånandsvärt duktiga ibland :o För även om det var svårt och jag fick damp sju gånger så gick det till slut :) We'll be back!

Skit också.

Jag hade tänkt träna fotboll om 45 minuter. Men jag tänker inte göra det. En person fick mitt humör totalt i botten och jag har inte lust att göra någonting, och verkligen inte gå ner på träningen. Jag skulle inte kunna göra något vettigt ändå. Jag är bara så jävla arg och besviken.. För när man får en nedlåtande kommentar om något man själv är stolt över, då är det fanimig inte kul. Inte nånstans. När man själv är glad och nöjd, men får tillbaka misstro och spydighet. Nejtack. Då lägger jag mig hellre i min säng och lyssnar på kent. Faktiskt.

I wonder why you left..

Jag undrar om folk tycker mina blogginlägg är tråkiga.. Titt som tätt får jag krav på vad jag ska skriva om, och nu är kravet att jag ska skriva om något gulligt. Svårt värre liksom. (Du vet vad jag tänkte skriva om, men det är en hemlis mellan dig och mig ;D Vi kan bilda en klubb istället. En till.)

Det enda jag kan komma på är att rabbla upp allt jag tycker är gulligt. Och det skulle ju ta en jävla stund, plus att det antagligen inte är sådär jätteintressant att läsa.. Så vafan ska jag skriva? =/ Om jag ska vara ironisk var väl domaren idag gullig, som dömde straffar hit och lät offsidestående spelare springa dit. Det var väldigt gulligt, tack så mycket!

(Hej det är dumt att lyssna på Westlife. Dumma tankar.)

När jag sitter här och tänker på ingenting alls (nu ljög jag. Förlåt) så kom jag på att det var länge sen det skickades tips från coachen-sms. Jag tror jag ska ändra på det ganska omgående. Typ ganska mycket imorgon bitti :) Så passa er! ;D

Annars fick jag precis en bild som hette 'Duktig Andreas'. Det var en bild på hans nybäddade säng. Han verkar bra på sånt, men han vägrar bädda min säng. Möh ^^

It's sad. So sad.

Herregud vad jag har skrattat. På en spanskalektion. Det låter helt stört, jag vet, men idag var det så jävla kul :D Eller som Oliver sa; det blir vad man gör det till. Och vi gjorde det himlans roligt. För jag kan berätta att det inte är det lättaste att slå upp ord när man är helt övertrött och aldrig hittar några bokstäver i lexikonet.. Men det vi skrattade mest åt var Hacha. Det är yxa. Alla Olivers meningar handlade om hachor =p Hua, övertröttshumor så det bara skriker om det. Vi var väl tvungna att kompensera för den omåttligt sega filosofilektionen. Två timmar redovisande och diskussioner och frågor som bara gick runt runt utan att någon sa nåt vettigt. I streck. Utan rast. Höll på att avlida.

Sen efter spanskan var och Oliver så uppe i varv att vi ville spela pingis. Här kommer ännu en fördel med att vara trea; man får låna pingisbollar när det egentligen inte finns! Höhö. Jag var annars bäst, hämtade upp underläge 4-12 till vinst med 21-16. Oliver kan verkligen inte vinna över mig, även om vi spelar bättre pingis nu än i våras. Han har nog gått en kurs hos Mårten i skåne ^^

Elin ringde precis, och jag lovade att skriva om henne ;D Jag tycker jag nästan alltid gör det :o Lovar att skriva om henne alltså, inte skriver om henne. För det gör jag ju bara när jag har lovat. Eh. Iallafall så ska vi lösa problemet om vad vi ska göra vårat projekt om imorgon. Det blir spännande. Vi har en del idéer, men ja. Det är mig och Elin vi pratar om.. =p (Jag lovade även att skriva nåt som hon blev glad av. Såhär: Jag vet att allt kommer ordna sig och att det kommer vara piss ibland och att du nästan kommer sakna ihjäl dig. Men jag vet även att du är en så pass stark människa som gått igenom mycket, och ingenting talar för att du inte ska klara även det här. Självklart kommer jag bland många andra finnas vid din sida hela tiden och fånga upp dig när du faller. För att du är bäst.)

Som idé var vi bra.

Jag känner jättemycket för att blogga. Men det tar emot lite. För jag vet att det kommer bli tredje inlägget på en och samma dag. Men vem sätter gränser egentligen? Jag får väl blogga hur mycket jag vill! Om jag hade velat hade jag kunnat posta en mening i varje inlägg, så skulle det det hur många inlägg som helst. Men antagligen oerhört jobbigt att läsa.. Så sluta klaga på mitt tredje inlägg på samma dag nu, det kunde varit värre.

Om jag inte skulle hindra mig själv skulle det här nog bli ett argt inlägg. Eller ett uppgivet, det beror på vad jag skulle skrivit om. Men just för att jag hindrar mig själv ikväll tänker jag inte skriva om nåt sånt. För jag lyssnar på Lasse Lindh och då blir man lite glad. Även om texterna gör lite ont ibland och även om texterna ibland passar in så läskigt bra att det känns som det är jag som skrivit dem. Trots att jag inte kan sätta så bra ord på mina känslor. Man kan ju iallafall drömma?

Jag måste medge att jag har varit ganska effektiv idag ändå. Eller, effektiv kan jag kanske inte kalla det, men jag har fått en del gjort. Har en text kvar att skriva om i svenskan, har en fråga kvar om Hitler och lite finslipning på Pojken som kallades Det. För trots att det tog emot så jävla mycket idag, har jag gjort det. Jag känner mig inte nöjd än, men jag hade kunnat må så himla mycket värre och varit så himla mycket mer stressad.

Egentligen är jag ju jättetrött (nej det är jag inte, men jag är seg) och det skulle nog vara skönt att gå och lägga sig. Men jag ska inte vara i skolan förrän halv elva imorgon, vilket betyder uppgång vid tidigast nio. Jag har vant mig vid mindre sömn och jag har klarat mig hittils.

Emil Jensen..

Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant
Och det som är som det är inte måste vara konstant
Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det
Gör det ni gör men aldrig får nåt för det
Låter ni bli finns ingen annan där som gör det

Ni som går dit ni går utan att någon annan styr er
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer
Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer
Glömmer era fiender, men aldrig vänner
Hjälper människor ni inte känner

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er
Och det är inte i era ögon, det är i vad ni ser


Ni som skrattar er fram till sjukt seriösa

Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa

Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta
Spelar inga spel och skit i det korrekta
Som vågar vara snea och defekta

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er
Och det är inte i era ögon, det är i vad ni ser

Åh, hur ni lyckas inspirera
Får mig att vilja orka mera
Utan att jag känner mig sämre eller måste prestera
Åh hur ni lyckas exaltera
Får mig att orka vilja mera
Det hörs på era röster, det lyser igenom
När man ser er

Så ni är vackrast i världen
Världen är vackrast i er
Och jag ser det i era ögon
Där ser jag vad ni ser


Jag vill inteeee

Okej, ett blogginlägg innan jag sätter igång med allt pluggande.. Det finns en del jag måste bli klar med idag, och på fyra timmar dessutom.. Svara på minst en till fråga till psykosocialt arbete, läsa klart texten om Hitlers barndom och svara på alla de frågorna, göra svenskan som jag inte ens börjat med och flumma ut lite mer på filosofin.. Eh, ja, det tar emot.. Men då är det bra att jag haft två så bra dagar att luta mig tillbaka på! Umgåtts med Felicia dygnet runt nästan och det har varit väldigt trevligt :) Spelat en himla massa spel och ätit en himla massa har vi gjort också. Fast det är väl kanske inte så ovanligt?

Måste berätta om mina sjuka drömmar jag haft inatt :D Bland annat drömde jag att jag gick ut ur ett klassrum i skolan och där utanför stod det en sån stor grej som man slänger pappersinsamlingen i utomhus och i den låg Peter.. Jag blev aaaasrädd och la mig på golvet och skrek :s Helt konstigt. Sen drömde jag även att jag och pappa åkte pulka i en skog där vi brukade åka när jag var liten, vi höll på att krocka med ett barn och pappa tryckte in nån knapp så en helikopter kom och letade efter oss, för att den trodde vi var skadade. När den kom fram gjorde vi tummen upp, och den åkte iväg igen.. Heja mina drömmar!


Jag börjar tänka på vad som glädjer mig mest; det som är evigt, eller det som byts om..

Dagens.

(Förlåt, jag vet att jag ska plugga, men jag är bara tvungen..)

Hahahahaha. Jag har kent.nu som startsida, och det som möter en trött Cissi när hon öppnar internet är en bild på en häst med rosa bakgrund, i princip. Så jävla fult. Tyvärr är det omslaget till nya skivan. Men jag ska väl hitta nåt bra i den bilden också sen någon dag.. När man sen klickar på bilden, kommer man till en till, och den hade kunnat vara fin. Men nu ser kent så jävla töntiga ut så det går bara att skratta åt det med :D Det som är fint är att de står på en massa rosor som är utlagda. Men då passar det inte att vara helt svartklädda, ha skinnjackor på sig och framför allt inte ha stora solbrillor. Nej, det såg bara knäppt ut :D Men ja, nu blev jag lite glad iallafall, skivsläppet känns närmre och nu ska jag plugga psykosocialt arbete.

My pain walks down a one way street.

Hur kommer det sig att man aldrig kommer från skolan när man egentligen slutar..? Jag och Felicia lämnade stället vid ett kanske, och då slutade vi tjugo i elva.. Men vi hade trevligt, tro inget annat :D För vem hade stannat om vi haft tråkigt? Vi försökte lura fler att skriva på Vemdär-listan, men de verkade lite tveksamma.. Det är faktiskt jättemånga som har skrivit på, första pappret är helt fullt och det andra är väl på god väg att bli det (okej det är tre-fyra namn på det, men det kommer, det kommer!). Vi lekte lite i ett grupprum och målade litegrann och sjöng och sådära.

Jag har sovit nu på eftermiddagen, i hela två timmar. Det var väldigt skönt, jag behövde det. Tyvärr är jag alldeles för medveten om att jag egentligen måste plugga, för jag kommer aldrig ha tid. Men nu har jag inte heller tid, jag ska snart gå och laga mat eftersom jag råkat lova att jag ska göra det varje fredag.. Är inte ens hungrig men det är väl ett annat problem. Typ mammas =p

Om någon känner för att komma hit och spela spel ikväll med mig och Felicia är ni väldigt välkomna! :) Bring something to eat and everything will be fine ;D


Take the control.

Hej.
För jag vet att du läser här ibland, eller vet och vet.. Jag antar det. Eller så gör du inte det. Men om jag känt dig rätt så gör du det.. Isånnafall vill jag att du ska veta att jag håller på att bli tokig. Det är liksom något som saknas hela jävla tiden och det tär på en. Det är tur att jag tatt bort dig från mobilen annars hade det varit både ett och två sms som landat hos dig.. Och det hade varit jättedumt, när jag kommit såhär "långt". Jag vill inte falla tillbaka, jag vill ju inte det. Ändå är det så oerhört frestande att välja den lätta vägen. Den väg jag alltid valt hittils. Det är svårt att bryta mönster och vanor, väldigt svårt.. Men jag tänker klara det här. Faktiskt.

Well I've been thinking of the future,
I'm to young to pretend
It's such a waste to always look behind you
You should be looking straight ahead.

Önska kostar ingenting, säg vad du vill haaa

Hahah, det gick precis förbi en tvåa utanför grupprummet som pratade med sin kompis. "Men jag är jätteduktig, jag har mvg i alla ämnen. Jag är jättebra på basket också!" Vilken tur för honom att han är bra på basket liksom ^^

Nu ska jag fördriva en hel timme i skolan. Helt ensam. Ingen ville stanna kvar med mig =/ Funderar på att gå ner till kafét och köpa en sallad och hitta på nåt spännande.. Haha, jag kan låna en film av Daniel och sätta mig i förrådet och se på film :D Eller bara sätta mig i lärarrummet och klaga över min situation. Eller tvinga Max att spela pingis med mig. Eller bara sitta här i min ensamhet och lyssna på musik. Det låter bäst. Kafét nästa! Sen jävlar ska jag träna. Hade idrott imorse och det var fan jobbigt. Men jag och Elin var bäst på att peppa varandra ^^ OST!

Du stack ett hål i min kevlarsjäl.

Jag är på bra humör igen. Iallafall för tillfället. Tack du nyfunna vän, du lyser verkligen upp. Jag har tillochmed gjort engelskaläxan. Det var inte lätt inte, och det tog mig säkert minst en halvtimme att göra tre sidor, men jag klarade det. Jag gav inte upp och jag har lärt mig minst fem nya ord som jag inte kunde innan. Sen om jag har rätt på allt är jag tveksam till, men jag har försökt och gjort mitt bästa! Jag förvånas ibland över hur jag fungerar. Att jag ibland inte nöjer mig med att jag försökt och gjort mitt bästa, men att det ibland räcker. Men jag tror jag har bestämt mig ganska mycket för det i engelskan i år, jag ska göra mitt bästa, mer kan jag inte göra, och låta det gå som det går. Varför jag inte bestämmer mig för det i fler ämnen och framförallt i fler situationer i livet är en annan fråga och den tänker jag inte svara på nu.

Jag får aldrig post. Idag låg det två (två!) kuvert adresserade till mig i brevlådan. Kan de inte sprida ut sig lite iallafall? Så jag får kul två dagar irad? Iofs var det inte så kul, det ena var reklam och det andra började jag gråta av. Men iallafall. Det var ett fint kuvert. Det var i guld :)

Rubrik

Skönsång i grupprummet och det luktar lussebullar. Det är så det ska vara på Infokompgymnasiet. Det är då vi trivs, jag och Fesse :)

Nu ska Fesse skriva :o
Cissi berättade just att hon hamnade underst i en hög, fina spekulationer det kan bli. Sen har jag och Oliver fått leksaker av Max, CIsssi hade sovmorgon så hon fick ingen!

Påminelse till Cissi:
Ta med Vem Där imorgon!

Så göra vi när vi krossa hammarby

Jag är så jävla glad!

Jag har varit glad hela dagen, kanske har det berott på att jag och Felicia var så jävla smarta på filosofin, trots att Peter inte förstod att vi var smarta.. Han skrattade bara. Jag älskar filosofi, för det finns inget rätt eller fel. Dessutom är allt relativt. Ett bra ämne (:

Men nu snurrar det i huvudet, det dunkar och fötterna gör sig påminda om att de finns. För att inte tala om halsen. Men det är värt det. Det är så jävla värt det. AIK vände och vann, de tog tag i sig själva och visade de där jävla bajarna var skåpet ska stå. Och det är så jävla skönt. Jag har sagt det förut; det går inte att beskriva för någon som inte vet hur det är. Men underbart, det är vad det är. AIK lekte och vid 2-1 var kaoset ännu mer kaos än vid 1-1. Jag älskar AIK.

(Måste bara tillägga Andreas beskrivning av gamle Svante. Den var så klockren.

Svante Samulsson, är 3,10 lång och väger 30 kilo... Har bollkontroll som en snedvuxen dromedar och får en boll i pannan titt som tätt)


Gräs.

Ett inlägg om gräs i allmänhet och känslan att vara ett grässtrå i synnerhet.

Tänk att vara ett grässtrå. Ett grönt litet grässtrå som står omgiven av tusentals andra. Vore inte det väldigt tryggt? Att hela tiden vara omgiven av likasinnade, hela tiden vara omgiven av några som förstår hur allt är, som vet exakt hur det är att vara som du är. Det skulle vara en väldig trygghet. Men också en oerhörd rädsla. För som grässtrå växer du varje dag, för varje dag som går blir du längre och längre. Har du tur bor du på en äng och kan växa dig hur lång som helst, och dina vänner är lika långa. Du slipper känna dig konstig. Har du otur växer du inte på en äng. Det är här rädslan kommer in. För fatta den dagen det kommer ett gigantiskt vrålande monster med knivar under sig som med glädje hugger av först dina vänner, och sen dig. Du blir halv och allt det där som du kämpat och växt är bara som bortkastat. Du blir antagligen jätteledsen för att du inte längre är lika lång som du alldeles nyss var, men så kommer du på att alla runt omkring är ju lika korta som du! Du är inte ensam om att vara ledsen och avhuggen.

Tänk att vara ett grässtrå på en fotbollsplan. Det måste vara bland det konstigaste ett grässtrå kan uppleva. För tänk dig att du står och pratar med din grässtråkompis, men så helt plötsligt blir din kompis dränkt i något vitt! När du tittar dig runt är alla som stod runt din kompis vita, medan du själv och de runt dig fortfarande är gröna. Vad händer? Sen några timmar senare kan du ha otur att bli nedtrampad av något runt och spetsigt. Inte ett dugg skönt och du blir nedtryckt till rötterna, bokstavligt talat. Har du ännu mer otur blir du förflyttad från din plats och kan aldrig hitta tillbaka. Du får skaffa dig nya vänner på den nya platsen du hamnade på, vilket inte visar sig vara så svårt, eftersom de är i samma situation som du.

Om man ändå var ett grässtrå, eller vad säger ni?

I was fine before you came into my life.

Möh. Mamma lurade med mig till Bromsten igår och utlovade gårdsfest och jag var jätteglad. Grejen var bara den att det inte fanns några 'barn' (alltså några av mina vänner) där och jag var yngst av alla. Det blev inte riktigt lika kul som jag tänkt mig, för även om mina gamla grannar är trevliga så skulle jag nog ha kunnat spendera fredagskvällen lite vettigare ;D Johanna ringde iallafall vid åtta så då rymde jag hem till henne. Bara en tjugo minuters promenad ju :o Så vi chillade lite hemma hos henne och åt lite popcorn och sådär. Mamma plockade upp mig vid tio så då åkte vi hem sen slocknade jag i sängen runt elva.. Det är verkligen helt stört hur trött jag är.

Nu ikväll har jag lekt med min bror. Nej, det har jag ju inte, men jag har varit hemma hos honom och ätit god mat och god rabarberpaj! Även om farmors är godare ;D Och så har jag vunnit i spel och haft fula tofflor på mig och nästan somnat i hans säng och blivit glad över att Malmö bara fick 0-0 mot Trelleborg och ja. Åkt hem och hamnat här. Där jag inte ska vara så länge till, sängen lockar och jag vill sovaaaa.

..

Oj vad jag inte borde skriva här nu.. Jag är inte ens arg, jag är bara uppgiven. Dessutom hatar jag fotboll. Därför borde jag inte skriva här nu.

Gråt inte älskling, det gör så ont att se dig såhär
Det jag sa betyder ingenting, jag ska alltid stanna kvar här
Gråt inte älskling, vad vore jag om du inte fanns?
Igår betyder ingenting, jag ska berätta allt när jag får en chans
Du är större än du tror, du är större än du tror
Du är större än du tror, du är större än du tror

Gråt inte älskling, du vet att du och jag har varit här förut
Vi kommer hit igen, det som händer hände för länge sen
Gråt inte älskling, låt inte någon se dig svag
De kommer ta ifrån dig allt du har..
Du är större än du tror, du är större än du tror

Gråt inte älskling, det du ser betyder ingenting
Om du vaknar, somna om
Allt du får är det du drömmer om, allt du får är det du drömmer om
Du är större än du tror..